När USA:s/Israels krig mot Iran går in på sin fjärde vecka håller Teheran fortfarande ställningarna. Återstår att se om det ligger något i Pakistans utrikesminister Ishaq Dars utspel i dag när han sade att samtal mellan USA och Iran kan komma att ske i Islamabad under de kommande dagarna.
När Ivo Daalder, tidigare amerikansk ambassadör till Nato och senior fellow vid Harvard Universitys Belfer Center, skriver om konflikten drar han intressanta paralleller till Irak – ett annat av USA:s misslyckade krig.
————
”Liksom många andra trodde jag att den tidigare amerikanske presidenten George W. Bushs beslut att invadera Irak 2003 var det största strategiska misstaget Amerika hade gjort, åtminstone sedan Vietnamkriget.
Det vill säga, fram till nu.
USA:s president Donald Trumps beslut att ansluta sig till Israel i ett krig mot Iran är ett betydligt större strategiskt misstag och ett med betydligt större strategiska konsekvenser. Skälen till detta är många, allt från den omedelbara effekten på regionen och den globala ekonomin, till de långsiktiga konsekvenserna för Ryssland och Kina samt konsekvenserna för amerikanska allianser och Amerikas globala ställning.
Så mycket står redan klart och det har bara gått tre veckor.
Låt oss börja med likheterna: Precis som Irakkriget började kriget mot Iran utifrån antagandet att regimen snabbt skulle falla och att en ny, mer moderat och mindre antagonistisk regim skulle ta dess plats. I båda fallen var tanken att undanröja det största destabiliserande hotet i Mellanöstern – Saddam Husseins regim i det första fallet, den teokratiska diktaturen i Teheran i det senare – genom snabb och avgörande användning av militär makt.
Men även om Bush förstod att det krävdes marktrupper för att besegra en regim, verkar det som att Trump helt enkelt hoppades att enbart flygvapen skulle räcka. Som ett resultat föll Husseins regim snabbt, även om Bush kraftigt underskattade vad som skulle krävas för att återuppbygga ett stabilt, än mindre ett demokratiskt, Irak i dess ställe. Men den iranska regeringen, som amerikanska underrättelsetjänstemän själva har vittnat om, ”verkar vara intakt” trots att Israel dödade många av deras viktigaste politiska och säkerhetsmässiga ledare genom riktade attacker.
Bushs felbedömning, med fokus på regionen i stort, bidrog så småningom till ett storskaligt uppror, vilket stärkte Irans inflytande i Irak och Mellanöstern i stort. Trumps felbedömning har däremot lämnat en regim kvar som, förutom att säkra sin egen överlevnad, nu enbart fokuserar på att tillfoga USA och dess allierade så mycket skada som möjligt.
Iranska drönare och missiler har redan attackerat Israel samt Gulfstaterna, riktat in sig på kritiska energiproduktionsanläggningar och i praktiken stängt Hormuzsundet som står för en femtedel av världens export av olja och gas.
Mindre än en månad in i historien bevittnar världen nu den största störningen inom olje- och gasindustrin. Och i takt med att striderna trappas upp till att även omfatta infrastrukturen för gas- och oljeproduktion, kommer de globala ekonomiska konsekvenserna att märkas av i varje enskilt land i månader, om inte år, framöver – även om konflikten snart skulle ta slut.
Den skada som redan har tillfogats den globala ekonomin är långt större än de ekonomiska konsekvenserna av Irakkriget i sin helhet.
Men det är inte allt. Geopolitiskt kommer kriget mot Iran också att få långt större efterverkningar än kriget i Irak någonsin hade.
För det första lade Bushadministrationen ned mycket tid och ansträngning på att försöka få allierade med på tåget för att deltaga i och stödja kriget. De lyckades inte helt med detta, eftersom viktiga allierade som Tyskland och Frankrike fortsatte att motsätta sig kriget, men de försökte.
Trump däremot, försökte inte ens få Amerikas viktigaste allierade med på tåget. Inte nog med det, han misslyckades till och med med att informera dem om sitt beslut. Och ändå, när Iran förutsägbart svarade genom att stänga Hormuzsundet, krävde USA:s president att allierade skulle skicka sina flottor för att eskortera tankfartyg trots att den amerikanska flottan hittills vägrat att göra det.
Och även om det är sant att Irak lämnade djupa ärr hos många amerikanska allierade – även de som gick med i kriget, som Storbritannien, har Iran övertygat sina amerikanska allierade om att de inte längre kan lita på USA och att Washington nu är ett verkligt hot mot deras ekonomiska säkerhet.
Även det kommer att få en bestående inverkan långt utöver allt som kriget i Irak gjorde.
Slutligen kvarstår faktum att när Bush beslutade att invadera Irak var Ryssland och Kina fortfarande mindre globala stormakter. Rysslands president Vladimir Putin hade bara precis börjat sina ansträngningar att stabilisera ekonomin och återuppbygga Rysslands militära makt, medan Kina just hade gått med i Världshandelsorganisationen och fortfarande var ett decennium eller mer ifrån att bli en ekonomisk supermakt. Med andra ord inträffade Amerikas misstag i Irak vid en tidpunkt då de strategiska konsekvenserna för den globala maktbalansen fortfarande var hanterbara.
Trumps Iran-fiasko inträffar vid en tidpunkt då Kina i praktiken konkurrerar med USA om global makt och inflytande, medan Ryssland är involverat i den största militära aktionen i Europa sedan slutet av andra världskriget.
Båda kommer att dra stor nytta av det.
Ryssland är den kortsiktiga vinnaren här. Oljepriserna stiger och genererar mer än 150 miljoner dollar per dag i extra inkomst för Moskva att mata sin krigsmaskin med. USA lättar på sina sanktioner mot Ryssland i ett fåfängt försök att hindra priserna från att skjuta i höjden vid pumpen. Hela tiden lämnas Ukraina att kämpa mot Rysslands missil- och drönarattacker utan de avancerade defensiva vapen som nu istället används för att skydda Israel och Gulfstaterna istället.
Kina ser under tiden på hur USA omdirigerar sina militära styrkor från Indo-Stillahavsområdet till Mellanöstern, där de sannolikt kommer att stanna i månader, om inte år. Dessa styrkor inkluderar en hangarfartygsattackgrupp, ett Terminal High Altitude Area Defense-antimissilsystem från Korea och en marin expeditionsstyrka från Japan. Och även om en störning i olje- och gasförsörjningen även kommer att vara ett kortsiktigt problem för Peking, kommer Kinas snabba övergång till förnybar energi och nära allians med det energirika Ryssland att ge landet goda förutsättningar att möta framtiden med tillförsikt.
Både Bush och Trump tillträdde sina ämbeten fast beslutna att undvika sina föregångares misslyckade krig. Ändå gav de sig båda ut på militära äventyr som drevs av en hybristisk tro på amerikansk makt.
Men medan USA var tillräckligt starkt samt dess motståndare fortfarande tillräckligt svaga för att återhämta mycket av den skada som Bushs krig orsakade, kommer kriget som utspelar sig i Iran idag att lämna efter sig ett Amerika som kommer att ha förlorat mycket av sin globala makt, sitt anseende och sitt inflytande, dömt att konfrontera framväxande motståndare helt på egen hand.”
————
Den delen om att Ukraina lämnas att kämpa mot Ryssland utan avancerade defensiva vapen tycks inte vara något större bekymmer med tanke på att landets ledare Zelenskyj obekymrat reser runt i Mellanöstern och gör affärer inom försvarssektorn där Ukraina, som påstås vara ledande tillverkare av stridstestade drönarjaktplan som är billiga och effektiva, hittat en marknad. Saudiarabien i fredags där han tecknade ett tioårigt försvarsavtal med Saudiarabien, Qatar och Förenade Arabemiraten samt Jemen i dag där nya ”viktiga” möten väntar.
https://www.politico.eu/article/iraq-iran-donald-trump-blunder-far-worse/
https://x.com/ZelenskyyUa/status/2038238318031212558?
Jenny Piper 