Det sker inte särskilt ofta, men ibland dyker det upp en analys i svensk media som sätter fingret på problemen man annars försöker sopa under mattan, som denna från Dagens Industri där man konstaterar att Sveriges försvarsnota inte kommer att betala sig själv utan kräver uppoffringar.
Det handlar om Konjunkturinstitutets senaste ”Hållbarhetsrapport för de offentliga finanserna” som nyligen släpptes, där det framgår att Sveriges militära upprustning inom fem år kommer att lämna ett hål på 80-90 miljarder kronor i statens budget – varje år.
För att täcka motsvarande ökning av försvarsutgifter och räntekostnader krävs högre skatter eller besparingar. Därutöver kommer statsskulden tills dess att ha ökat med 300 miljarder kronor.
Utan aktiv åtstramning på andra budgetposter kommer även Sveriges offentliga bruttoskuld med försvarsnotan inräknad lyfta från dagens 35% till 60% procent av BNP år 2060.
Det enda alternativet är att låna ännu mer, vilket hotar att förvandla Sveriges anseende där man går från ett lågränteland med disciplinerade offentliga finanser som kan dateras tillbaka till 1990-talet till att bli en historisk parentes.
När finansminister Elisabeth Svantesson nyligen deklarerade att reformutrymmet för den kommande mandatperioden redan är slut, fick hon snabbt svar på tal från Finanspolitiska rådet som kritiserade regeringens kombination av skattesänkningar och lånefinansierad upprustning som stryper reformutrymmet för kommande regering samt skickar räkningen till kommande generationer.
KI-rapporten kompletterar dessutom med att reformutrymme noll är det nya normala för inte bara nästa regering, utan för en överskådlig framtid.
Noterbart är att riksdagen var enig om beslutet att låna 300 miljarder kronor extra till upprustningen 2026-2030, vilket ska täcka expansionen av försvarsutgifter till 3,5% av BNP 2030 i enlighet med Natos mål samtidigt som bägge sidor står bakom att utgiftsökningen inte ska betalas med ytterligare lån från och med 2031. Dock är tystnaden påtaglig om varifrån pengarna ska tas i stället.
Uppgiften att finansiera försvarsutgifterna skjuts således till nästa mandatperiod – något att ha i åtanke för den ansvarsfulla väljaren som också väger in det faktum att samtliga riksdagspartier godkänt detta medan de hävdar att det inte finns några pengar för att upprätthålla en respektabel välfärd.
https://www.di.se/analys/forsvarsnotan-river-upp-ett-budgethal/
Jenny Piper 