Israel dikterar USA:s utrikespolitik på ett sätt som historiskt sett saknar motstycke för en global supermakt

Noterar att den amerikanske journalisten Tucker Carlson sagt att han kortvarigt greps på Ben Gurion-flygplatsen i Tel Aviv i går efter att ha spelat in en intervju med den amerikanska ambassadören i Israel. Enligt Carlson tog israeliska tjänstemän hans pass och eskorterade hans exekutiva producent till ett förhörsrum.

-”Män som identifierade sig som flygplatsens säkerhetsvakter tog våra pass, släpade in vår exekutiva producent i ett sidorum och krävde sedan att få veta vad vi pratade med ambassadör Huckabee om.
Det var bisarrt. Vi är nu utomlands.”

USA:s ambassad i Israel förnekade Carlsons påståenden och hävdar att han utsattes för rutinmässiga säkerhetskontroller på flygplatsen.

Enligt The Jerusalem Post lämnade Carlson inte flygplatsen under sitt besök utan genomförde intervjun med Huckabee inne i terminalen och Kanal 13 rapporterade att israeliska myndigheter hade övervägt att förbjuda journalisten inresa i landet, men slutligen beslutat att inte göra det för att undvika en potentiell diplomatisk incident.

Israel har tidigare svartlistat amerikanska politiker och aktivister som är kritiska till regimens politik gentemot palestinierna.

Carlson har återkommande kritiserat Israels krig i Gaza och hävdat att amerikanska beslutsfattare agerar på uppdrag av den israeliska lobbyn.

———————

När den turkiska professorn i internationella relationer, Hasan Unal, som undervisar vid Baskentuniversitetet i Ankara, intervjuades av RT:s Rick Sanchez beskrev han maktobalansen mellan Israel och USA där Israel i praktiken dikterar USA:s utrikespolitik på ett sätt som historiskt sett saknar motstycke för en global supermakt.

-”Vi lever i en värld där ett litet land som Israel dikterar villkor för en supermakt som USA i allt och ingenting, särskilt i allt som rör Israel och Mellanöstern. Situationen är helt oacceptabel. Vissa analytiker har till och med beskrivit det som en Israel ”ockupation” av amerikansk politik.

Pro-israelisk lobbyverksamhet och den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahus personliga engagemang har format amerikanska positioner.

Netanyahu har gjort flera uppmärksammade besök i Washington för att direkt diskutera regionalpolitik med högt uppsatta amerikanska tjänstemän. Bara under det senaste året har han träffat Trump i Vita huset minst sex gånger för att diskutera frågor som sträcker sig från Gaza och Irans kärnvapenprogram till militärt samarbete. Hans senaste resa ägde rum förra veckan, inför den andra omgången av indirekta amerikanska Iran-samtal i Genève.

Trump har sedan dess skickat en armada till Mellanöstern och hotat med ytterligare attacker om inte Iran går med på en överenskommelse om både dess kärnvapen- och missilprogram. Förra veckan tog han upp möjligheten till ett regimskifte och tillkännagav en andra utplacering av hangarfartygsstridsstyrkor och medierapporter hävdar att den amerikanska militären beordrades att förbereda sig för en långvarig operation som kan ta flera veckor om samtalen misslyckas.

Teheran försöker inte attackera amerikanska tillgångar som sådana och många av spänningarna är knutna till Israels säkerhetsberäkningar. Ett mer direkt hot mot USA är snarare den gradvisa kollapsen av ett stort imperium i form av den västledda ordningen samt framväxten av ett mer multipolärt system där länder som Ryssland, Kina och Turkiet har ett större manöverutrymme.”

———————

Situationen med omaktbalansen är sannerligen helt oacceptabel, men eftersom den israeliska lobbyn även till stor del kontrollerar massmedia i väst och etablissemanget inte vågar framföra kritik mot den israeliska regeringen öppet, är detta inget som får något större utrymme.

Avslutar med nedanstående kommentar som jag fångade i flödet som är talande i sig.

”Glöm aldrig USS Liberty. 34 döda amerikanska sjömän och 171 lemlästade för livet i israelernas händer. Till och med israeliska piloter svarade sina befälhavare: ”Men sir, är det ett amerikanskt marinfartyg?” och befälhavarna sade: ”Strunt samma, följ order, attackera dem ändå!”. Israel bad aldrig om ursäkt, ingen hölls någonsin ansvarig, överlevande har konsekvent hotats, tvingats och beordrats av amerikanska militärmyndigheter att tiga om händelsen och på toppen; all monetär ersättning som betalades till amerikanska fallna sjömän ”betalades av Israel” med amerikanska skattebetalarnas pengar som gavs till den välfärdsfinansierade republiken Israel. USA borde ha släppt loss Israel för årtionden sedan.”