Demokratins fjärde pelare har underordnat sig makten

När jag konstaterade att ”världen är galen” för ett år sedan visste jag inte vad som väntade och att det skulle bli ännu värre. De senaste veckornas händelser signerade Washington som satt sina avtryck såväl internationellt som på deras egen hemmaplan har fått mig att börja tappa sugen att bevaka det som sker då det bara tycks bli mer vansinnigt för var dag som går.

Och vad händer egentligen i vårt eget land när all nyhetsbevakning fokuserar på vad som sker utomlands? Tidigare kunde man läsa om flera ”sprängningar” samma dygn blandat med skottlossningar, knivhuggningar, våldtäkter, rån, grov misshandel, bilbränder med mera på olika orter i Sverige samt utbredd klankriminalitet vilket numera tycks ha gått upp i rök. Det skulle kunna ses som positivt att vi fått bukt med den utbredda kriminaliteten som blivit lite av ett signum för det nya Sverige, men är det verkligen så eller har det tystats ned med hjälp av fokusförflyttning nu när det är valår för att putsa upp fasaden?

Vad hände dessutom med journalisternas viktiga uppgift att granska makten? När läste man senast en artikel som kritiskt särskådade vad maktens människor egentligen åstadkommit och som lyfter hur riksdagspartierna svikit sina löften gentemot väljarna i olika viktiga frågor som vården/skolan/barnomsorg/äldreomsorg/rättsväsende/infrastruktur/internationella prioriteringar? Varför belyser man inte problemet med att det knappt är någon skillnad längre mellan partierna samt ställer ansvariga mot väggen? Det fanns en tid för många år sedan när man faktiskt synade våra beslutsfattare och ställde obekväma frågor.

Numera tycks media och politikerna istället gå hand i hand där det snarare gullas med våra ”folkvalda” och tidningarna hjälper till att lyfta fram deras politiska satsningar som något positivt likt propagandaorgan, trots att våra styrande förvaltar svenska skattemedel på ett ytterst oansvarigt sätt som definitivt satt sina spår – för att inte tala om konsekvenserna det kommer att få för kommande generationer.

Att demokratins fjärde pelare har underordnat sig makten passar våra kuragelösa politiska representanter som hand i handsken och att fokus nu ligger långt bort från våra egna växande problem där man med massmedias hjälp får möjligheten att framställa sig själva som statsmän som tar ansvar för landet när det krisar, går helt klart hem i stugorna där de flesta upphört med att både tänka själva samt ifrågasätta.

Det lär helt enkelt bli det lättaste valåret hittills för de som redan är inne i värmen, som kan luta sig tillbaka och låta media göra sitt jobb medan nya partier med ryggraden intakt som står för mod, förnuft samt mer nationalistiskt tänkande får fortsätta banka sig blodiga på dörren som förblir stängd – även där tack vare media som med sin icke-rapportering bidrager till att begränsa urvalet för valboskapen.

Den amerikanska statsmannen Thomas Jefferson sade något mycket klokt 1787: ”Om det överlämnades till mig att avgöra om vi skulle ha en regering utan tidningar eller tidningar utan regering, skulle jag inte tveka ett ögonblick att föredraga det senare.”