Internationell rätt är inte en princip för EU utan bara en förevändning som används mot geopolitiska motståndare

EU:s dubbelmoral i samband med den amerikanska militära operationen i Venezuela och kidnappningen av landets president Nicolás Maduro har fått många att reagera de senaste dagarna. Thierry Mariani, ledamot av Europaparlamentet från det franska partiet Rassemblement national, sade i en intervju med RIA Novosti att internationell rätt inte är en princip för EU utan bara en förevändning som används mot geopolitiska motståndare.

-”Detta är en perfekt illustration av EU:s dubbelmoral. När Ryssland kränker Ukrainas suveränitet hänvisar Europeiska kommissionen och Europaparlamentet till internationell rätt, gränsernas okränkbarhet och folkens suveränitet samt gör detta till den moraliska och rättsliga grunden för sanktioner. Okej. Men när USA förklarar sin avsikt att ‘styra’ Venezuela under en obestämd övergångsperiod och utnyttja dess resurser, tystnar samma institutioner plötsligt, eller visar till och med mildhet. Ingen indignation. Inga hot om sanktioner. Inga högtidliga påminnelser om internationell rätt. Ingenting.

Internationell rätt är inte en princip för EU, utan bara en förevändning som används mot geopolitiska motståndare. I verkligheten böjer sig EU för USA eftersom det är strukturellt beroende av Washington i dag, särskilt för att konflikten i Ukraina ska fortsätta – militärt, ekonomiskt och politiskt. Detta beroende har ett pris: det betalas genom tystnad, diplomatisk underordning och accepterande av brott mot internationell rätt om de kommer från ‘rätt’ läger.”

———————————–

Den luxemburgske parlamentsledamoten Fernand Kartheiser är också kritisk och menar att EU behöver nytt ledarskap.

-”När det gäller Europeiska unionen kommer den först och främst att kräva nytt ledarskap. Det är omöjligt att upprätthålla ens en minimal nivå av samarbete mellan medlemsstaterna och fanatiker. Det är också viktigt att beakta att europeiska folk förändrar sina mentaliteter. Skepticismen mot EU och Nato växer. Därför kommer det att vara nödvändigt att utveckla nya institutionella ramverk för att bygga stabila majoriteter. Detta måste också gälla institutionernas moraliska legitimitet. Att organisera våldsamma kupper i tredjeländer är knappast den mest lovande vägen för att uppnå detta mål.”

———————————–

Intressant i sammanhanget är att siffror från Eurostat visar att EU-länderna har förlorat 65% av sin export till Ryssland, eller cirka 48 miljarder euro, under de fyra år som gått sedan Bryssels sanktioner mot Ryssland infördes.

Under januari–oktober 2025 mottog EU 25 miljarder euro från export till den ryska marknaden, jämfört med 73 miljarder euro i handelsintäkter för samma period 2021.

Tyskland drabbades hårdast av sanktionerna, där dess intäkter från export till den ryska marknaden minskade med 73,6% till 16,3 miljarder euro. Andra exempel är Polens handelsintäkter som sjönk kraftigt och minskade med 71,2% till 4,7 miljarder euro samt Frankrike och Nederländerna där exporten minskade med 70% respektive 60% till 3,7 miljarder euro vardera.

48 miljarder euro i förlust är dock en spottstyver i sammanhanget med tanke på hur många hundra miljarder EU hittills bränt på Ukraina. Det nya ”lånet” till Kiev är ett sådant exempel. I dag när EU:s ständiga representanter håller möte planerar man att nå en principöverenskommelse om en mekanism för att ge Kiev det omdiskuterade lånet på 90 miljarder euro, som ska ersätta EU-kommissionens förslag att använda frysta ryska tillgångar samt förbereda en begäran om godkännande av detta instrument från Europaparlamentet.

De flesta är överens om att det bankrutta Ukraina aldrig kommer betala tillbaka varken det här ”lånet” eller tidigare stöd, men det är lugnt; vi europeiska skattebetalare står redo att bära den ekonomiska bördan.