Även om Jan Guillou är uttalad vänstersympatisör är dagens krönika läsvärd då den speglar hur regeringens kriminalpolitik tvärtemot utstakat mål ser ut att öka brottsligheten i landet. Dessutom är det ännu ett exempel på hur regeringen aktivt kör över relevant kritik från expertisen mot lagförslag, se även exempel som den kritiserade ”spionlagen”, könstillhörighetslagen och godkännandet av DCA-avtalet.
Det tycks dock som om denna typ av politik där det framstår som att man tar i med hårdhandskarna mot kriminaliteten tilltalar en stor del av befolkningen och vid en anblick på de lite större partier som vill in i riksdagen är det inte mycket som skiljer sig åt i detta hänseende.
———————————
”Tills alldeles nyligen var meningen med svensk kriminalpolitik att minska brottsligheten. Så är det inte längre.
Med berått mod, som Ebba Busch säger, förbereder högerregeringen nu en omfattande lagstiftning som kommer att öka brottsligheten och göra Sverige till ett land med lika många dömda förbrytare i fängelse som Erdogans Turkiet. Andra motiv än minskad brottslighet ligger således bakom den omvälvande politiken.
Som när det gäller den mest uppseendeväckande reformen, att från och med nästa år sätta 13-åriga barn i fängelse. I februari presenterades en statlig utredning (SOU 2025:11), som föreslog att straffbarhetsåldern skulle sänkas till 14 år. Massiv kritik från en samlad juridisk expertis följde.
Också Kriminalvården sade bestämt nej. Där vet man, liksom alla som är det minsta insatta vet, att barn som lockas av den organiserade gängkriminaliteten att skjuta och spränga ännu inte är färdiga våldsförbrytare. Men det kommer de flesta av dem som sätts i fängelse att bli. Inte ens justitieminister Gunnar Strömmer tror något annat.
Den hårda kritiken mot förslaget brydde sig regeringen inte ens om att bemöta. Men som för att lära kritikerna att veta hut sänkte regeringen fängelsegränsen med ytterligare ett år, till 13 år. Det var ett mycket tydligt svar på den antagligen hårdaste och mest unisona kritik som någonsin sågat ett lagförslag. Det var ett utsträckt långfinger mot alla kritiker.
Men i våras tog regeringen ytterligare ett sjumilakliv i sin påstådda ”kamp mot gängbrottsligheten”, det vill säga den mest synliga av samtidens brottskategorier, de knarksmugglande ligorna som i kamp om marknadsandelar försöker skjuta och spränga varandra men ibland olyckligtvis träffar vemsomhelst i närheten.
Det spektakulära i den brottsformen har skapat illusionen att Sverige drunknar i kriminalitet.
Det har till och med vuxit fram en nisch i journalistiken, där specialiserade reportrar dagligen följer och skildrar dessa gängs förehavanden, ibland till och med med framträdande gängledares benägna bistånd, som när de gladeligen förser SVT med dramatiskt bildmaterial från sina telefoner och låter sig intervjuas som rockstjärnor. Det är en form av symbios.
Få svenskar kan därför föreställa sig att brottsligheten i allmänhet, också ungdomsbrottsligheten, har minskat i Sverige under de senaste decennierna. Men så är det.
Regeringens ”krafttag mot brottsligheten” som formulerades i SOU 2025:66 i våras var emellertid inte specifikt inriktad på någon ”gängbrottslighet” utan gick fram med straffskärpningar över hela linjen. Innebörden var att det skulle utdömas 16 000 fängelseår ytterligare till en merkostnad av 17 miljarder. Sverige skulle förvandlas från ett land med mycket få fångar till dess motsats.
2018 handlade det om knappt 6 400 svenska fångar, 63 personer per 100 000 invånare. Det kan jämföras med 114 i Frankrike, 140 i Storbritannien och 324 i Turkiet, med samma mått.
Regeringens nya förslag om allmän straffskärpning innebär enligt Kriminalvårdens beräkningar att vi har 41 000 personer i fängelse om åtta år, en ökning med 500 procent. Det är då vi överträffar Turkiet, självfallet alla stater i EU och till och med Ryssland. Detta som ett kraftfullt svar på den brottslighet som inte ökade men såg ut att öka i medierna.
Men med över 40 000 personer i fängelse kommer brottsligheten garanterat att öka. Det vet alla. Det vet justitieminister Strömmer liksom den samfällda juridiska och kriminologiska vetenskapen. Jag skulle drista mig till att påstå att till och med den orakade migrationsministern vet detta.
Med öppna ögon ska vi alltså genomföra en kriminalpolitik som självklart ökar brottsligheten. Man bör då fråga sig hur det är möjligt.
Det enkla svaret är Sverigedemokraternas inflytande i regeringen. De tycks tro att det är invandrare som begår alla brott, trots att brottsligheten bland dem själva är mer överrepresenterad än bland invandrare.
Men när deras medjamsare i M och KD ska förklara politiken drar de till med blott två argument: ”Inkapacitering” (finare ord för inlåsning) och ”brottsoffrens upprättelse”, det vill säga hämnd. Den principen kommer från sumerisk lag (Hamurabi) för 3 800 år sen, numera övergiven på de flesta håll. Och ”inlåsning” är en tillfällig åtgärd som skapar mer förhärdade brottslingar ju längre den pågår.
Det är så dumt att man kan falla i gråt. Det är en skam att Sverige ska gå in i Nådens år 2026 med denna medvetet destruktiva politik.
Och till den som nu tror sig ha läst vänsterextremism vill jag påpeka att den här texten lika gärna kunde ha stått på Expressens ledarsida (till innehållet om inte till språket). Just därifrån snodde jag faktiskt några bra siffror.”
———————————
Jenny Piper 