Bedömer Nobelkommittén sina mottagare utifrån hur de följer västvärldens geopolitiska agenda?

Många har svårt att förstå min kritik mot USA:s attacker mot båtar i Karibiska havet samt deras agerande mot Venezuela och stödjer till skillnad från mig Donald Trumps plan att genomföra ett regeringsskifte i landet. I sammanhanget har en del även yttrat att det är bra att en person som vill återinföra demokratin i Venezuela fick Nobels fredspris. Den amerikanska författaren och journalisten Robert Bridge har skrivit en intressant artikel som ger lite nya perspektiv på den saken.

———————————–

”WikiLeaks grundare Julian Assange har anklagat Nobelstiftelsen för att ha brutit mot svensk lag när de tilldelade den venezuelanska oppositionsledaren Maria Corina Machado sin högsta utmärkelse.

Innan sin död 1896 såg den svenske kemisten Alfred Nobel till att hans testamente var rakt och tydligt: Nobels fredspris ska tilldelas den person som under föregående år har ”utfört mest eller bäst arbete för broderskap mellan nationer, för avskaffandet eller minskningen av stående arméer och för att hålla och främja fredskongresser.”

Att döma av hennes tidigare handlingar och kommentarer samt glödande lovord om USA:s militära aggression mot hennes hemland, nådde Machado, årets mottagare, långt ifrån målet, vilket har fått Julian Assange att reagera.

I sin brottsanmälan som lämnades in denna vecka i Sverige, anklagade Assange 30 personer med kopplingar till Nobelstiftelsen för att ha begått allvarliga brott – inklusive brottet grov förskingring av medel, underlättande av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten samt finansiering av aggressionsbrottet. De misstänkta, hävdar Assange, förvandlade ”ett fredsinstrument till ett krigsinstrument” genom misstänkt ”allvarlig brottslighet”. För sin del i allt detta bör Machado anses oberättigad att mottaga sitt fredspris på 11 miljoner svenska kronor.

Det verkar som att Assange har en poäng. Det är trots allt ingen hemlighet för någon att det har skett en massiv uppbyggnad av amerikanska militärstyrkor utanför Venezuelas kust, med början i augusti, som för närvarande uppgår till cirka 15 000 man. Detta är den största militära uppbyggnaden i Karibiska havet sedan Kubakrisen 1962 och Machado verkar helt okej med detta. Och dessa styrkor har redan begått krigsförbrytelser, inklusive dödliga attacker mot civila båtar och överlevande till sjöss, vilket har resulterat i minst 95 dödsfall.

FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter kallade dessa amerikanska kustattacker mot civila båtar för ”utomrättsliga avrättningar”, noterade WikiLeaks-medgrundaren. Och ”den främsta arkitekten bakom denna aggression” var ingen mindre än USA:s utrikesminister Marco Rubio, som nominerade Machado till fredspriset.

Alfred Nobels fredsfond kan inte användas till att främja krig, konstaterade Assange eftertryckligt. De anklagade har verkliga juridiska skyldigheter eftersom de har i uppgift att ”säkerställa uppfyllandet av det avsedda syftet med Alfred Nobels testamente, det vill säga att avsluta krig och krigsförbrytelser – inte att möjliggöra dem.”

Samtidigt har Machado och den amerikanska regeringen utnyttjat fredsprisets rykte för att ge dem en casus moralis – ett moraliskt argument för krig mot den sydamerikanska nationen och avsättningen av Venezuelas president Nicolás Maduro, den tidigare busschauffören och fackföreningsledaren som blivit nationalhjälte. Efter ett USA-lett regimskifte som vi har sett utspela sig i andra länder runt om i världen, skulle Machado installeras med våld och detta skulle ge USA fritt spelrum över Venezuelas enorma rikedomar i naturresurser, inklusive världens största oljereserver.

I en intervju som sändes i CBS News ”Face the Nation” hyllade Machado Trumps agenda att skärpa de ekonomiska sanktionerna och beslagta venezuelanska oljetankfartyg, uppenbara våldshandlingar och aggressioner som verkar bryta mot Nobels tydliga deklaration att fredspristagaren måste främja ”broderskap mellan nationer”.

”Hör på, jag stöder absolut president Trumps strategi, och vi, det venezuelanska folket, är mycket tacksamma mot honom och hans administration, eftersom jag anser att han är en förespråkare för frihet på detta halvklot”, sade den 58-årige aktivisten. ”Och det är därför – och jag säger detta från Oslo just nu – jag har tillägnat honom detta pris, eftersom jag tycker att han äntligen har placerat Venezuela där det borde vara, när det gäller en prioritet för USA:s nationella säkerhet.”

Med sådana glödande ord av lovord för den amerikanska supermakten och dess tvivelaktiga mål, är det mer förståeligt varför Assange varnar för att det fortfarande finns en möjlighet att medel som tilldelats Machado kommer att ”avledas från deras välgörenhetsändamål för att underlätta aggression, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser”.

Om något sådant skulle hända, hävdas det i klagomålet, skulle det bryta mot Sveriges skyldigheter enligt artikel 25(3)(c) i Romstadgan, som anger att den som ”medhjälper, medverkar till eller på annat sätt bistår” i begåendet av en krigsförbrytelse ska kunna åtalas vid Internationella brottmålsdomstolen. Det borde vara tillräckligt för att Nobelkommittén ska uppmärksamma detta.

Den stora frågan kvarstår: I vilken grad bedömer Nobelkommittén sina mottagare utifrån hur de följer västvärldens geopolitiska agenda? Tvingades NATO-medlemmen Norge i hemlighet att välja en politisk agitator vars närvaro på den globala scenen skulle stödja USA:s imperialistiska ambitioner på deras bakgård? Det här är trots allt inte första gången en individ har vunnit världens mest uppskattade pris vars rykte befläckats av våld och krigföring.

Teddy Roosevelt, Amerikas 26:e president, vann priset 1906 trots sin beslutsamhet att se USA som en stormakt som använde militär makt, främst i Karibien.

I december 2009 vann USA:s dåvarande president Barack Obama fredspriset medan han var inblandad i två stora krig. Under 2016, hans sista hela år som president, släppte USA minst 26 171 bomber över sju länder. Detta motsvarar i genomsnitt tre bomber i timmen, dygnet runt.

Slutligen vann USA:s utrikesminister Henry Kissinger Nobels fredspris 1973 (delat med den nordvietnamesiska förhandlaren Le Duc Tho), trots att han hårt kritiserats för att vara arkitekten bakom den hemliga bombningen av Kambodja från mars 1969 till maj 1970. Två medlemmar av den norska Nobelkommittén avgick i protest, medan New York Times kallade det för ”Nobelkrigspriset”.”

https://www.rt.com/news/629815-assange-nobel-peace-prize/