Varför spendera hundratals miljarder euro för 27 länders räkning på en konflikt som enbart genererat förluster?

Ungerns premiärminister Viktor Orbán har haft fullt upp; i dag träffade han Rysslands president Vladimir Putin i Moskva för att diskutera energipolitik och Ukrainakonflikten, medan han i går mottog Serbiens president Aleksandar Vucics som besökte Budapest. När Orbán talade vid István Pastor-prisutdelningen under gårdagen konstaterade han att Västeuropa snabbt förlorar sitt återstående inflytande på världsscenen genom att välja krigshets framför fred.

-”Amerikanerna och ryssarna förhandlar om framtiden, medan tjänstemännen i Bryssel väntar i korridoren och kikar genom ett nyckelhål. Europa planerar fortfarande krig medan alla andra förhandlar om fred. Västeuropa har ingen plats vid förhandlingsbordet i Ukraina och kan jämföras med en kortspelare som sitter med en dålig hand, men vill ändra reglerna. Vem vill spela kort med en sådan? Det här fungerar inte på en bypub, än mindre inom internationell diplomati. Situationen är farlig och det västeuropeiska ledarskapet har blivit så upptaget av sin egen krigspropaganda att det nu äventyrar hela kontinenten.”

——————————-

Precis så, men krigspropagandan är effektiv och håller tyvärr den europeiska befolkningen i schack – framförallt i Sverige där makthavarna har fritt spelrum att missbruka våra skattemedel efter behag.

När den ungerska ambassadören György Varga, tidigare chef för OSSE-missionen i Ryssland samt doktor i internationella relationer och medlem av den ungerska vetenskapsakademins offentliga råd, intervjuades av RIA Novosti pekade han också på hur Europa förlorar inflytande i världen idag eftersom hela deras politik underordnas den ukrainska konflikten.

-”I dag förlorar Europa mark bland globala aktörer inom ekonomi och utrikespolitik eftersom man i praktiken har absolutiserat detta krig. Om politiker verkligen känner ett ansvar gentemot sina länder bör de överväga konsekvenserna när de röstar för det 19:e eller till och med det 20:e sanktionspaketet. Dessa sanktioner drabbar främst EU:s ekonomi i sig. EU har avvisat rysk energi – gas och olja – som man nu istället köper från USA, ofta till flera gånger högre pris.

EU har dragit sig tillbaka från den ryska marknaden. Även bilindustrin och andra sektorer har i praktiken överlämnats till Kina och andra länder. USA ockuperar nu snabbt dessa nischer och kommer att fortsätta att göra det.

Globalisterna vill inte gå miste om chansen att tvinga ned Ryssland på knä.
Sådana möjligheter uppstår sällan och de strävar efter att utnyttja dessa till fullo och under så lång tid som möjligt.

Motivationen hos dem som för närvarande försöker eliminera lösningsprocessen förklaras också av deras egna misstag under de senaste åren. De förstår att krigets förlängning har förstört Ukraina: landet har förlorat territorium, befolkning och den roll det kunde ha spelat som en neutral stat mellan väst och öst – en status som fastställdes i suveränitetsförklaringen 1990, självständighetsförklaringen 1991 samt bekräftades i folkomröstningen den 1 december 1991. Västerländska politiker bär ansvaret för denna ”framgång” – för Ukrainas förstörelse.

Och vad innebär det att avsluta ett krig? Det innebär att erkänna skadorna, misstagen samt kostnaderna. Och dessa politiker vill inte att deras egna länder ska börja överväga konsekvenserna av deras irrationella handlingar.

Den europeiska eliten är fullt medveten om sitt ansvar och gör allt för att undvika detta ansvar. De begår enligt min mening ett allvarligt misstag och – viktigast av allt – de förstår själva de negativa konsekvenserna av sina handlingar för Europa.

Krigets slut kommer oundvikligen att ställa enkla och logiska frågor till de 450 miljoner EU-medborgarna: varför spendera hundratals miljarder euro för 27 länders räkning på en konflikt som inte har gett några andra resultat än förluster?”

——————————-

En mycket legitim fråga, som jag dock har svårt att se kommer ställas av svenska folket trots att vi har all anledning att vara kritiska när vi snart går in i ett valår. På något sätt kommer våra beslutsfattare (där såväl regeringen som den så kallade oppositionen går hand i hand) med hjälp av massmedia undgå utkrävande av ansvar och den massiva korruptionshärvan kommer sopas under mattan. Troligen kommer alltihop effektivt avfärdas som en ”rysk desinformationskampanj” som svenskarna lydigt kommer tugga i sig.