Det finns ingen ideologi värd att slåss för när såväl högerpartister som sossarna är helt överens om huvudfrågorna

Det är inte ofta jag är överens med Jan Guillou, men ibland får han till det och dagens kolumn om Civilfärsvarsminister Carl-Oskar Bohlin är så träffsäker att den förtjänar att läsas av fler.

Guillou borde göra det till en stående veckoföljetong och skriva dylika öppet kritiska krönikor om samtliga ministrar, inklusive de åtta kuragelösa partiledarna för riksdagspartierna. Jag hade då särskilt sett fram mot att läsa om våra krigsministrar Pål Jonson och Ulf Kristersson.

—————————————

”Det är inte så lätt för en nybörjarminister på undanskymd plats i den stora gruppbilden att göra snabb mediekarriär mot kändisskap. Men Carl-Oskar Bohlin har visat hur slipstenen ska dras och gett oss en sedelärande historia på samma gång.

När han som okänd civilförsvarsminister steg upp i talarstolen på Folk och Försvars årliga sammankomst i Sälen 2024 var han bara en av alla dessa okända politiker med oavslutade studier, harvande i ungdomsförbundet och värnplikt i riksdagen bakom sig.

Hans genombrott var sensationellt. Det berodde möjligen mer på hans utseende och stil än på vad han sa. Med anlagd skinnskalle, mörkt helskägg och vilt stirrande svart blick gick han omedelbart genom rutan, som det heter på tevespråk.

Han spelade mycket arg och hotade svenska folket med ett så gott som omedelbart förestående militärt anfall från Ryssland.

Därmed blev han en känd politiker redan innan han nådde 38 års ålder och fick vara med i tv. Samma typ av show även på årets Folk och Försvar emotsågs förstås med road förväntan på många håll. Men han lyckades inte göra om tricket. Snarare var han nedtonad, stirrade inte lika hotfullt omkring sig. Möjligen hade han fått rådet att undvika oavsiktlig komik och riskera att bli standardnummer i årets nyårsrevyer. Till och med i SVT:s Agenda uppträdde han därefter ganska sansat och riskerade nu att uppfattas som en vanlig ung politiker i broilerfarmen.

Men så slog han till med ett nytt skådespel. Först gick han ner till Mynttorget vid riksdagshuset och uppsökte (i sällskap med livvakter såvitt jag uppfattade i en nyhetssändning) en liten grupp  Palestinademonstranter. Där tände han på nytt den vilt stirrande blicken och gick runt med raka ben och långsamma steg, ungefär som kronhjortar utmanar varandra innan de ryker ihop. Med ett uttryck han själv sen myntade skulle man kunna kalla provokationen ”antisocialt dominansbeteende”.

Något senare kom han tillbaks, nu definitivt utan livvakter, lät sig upptäckas av Palestinademonstranterna och började efter denna lilla omväg att, enligt egen uppgift, ”gå hemåt”.

En handfull demonstranter nappade på betet, följde efter honom och ropade oförskämdheter som ”fy skäms”! Och ”det pågår ett folkmord och du har blod på dina händer!”

Carl-Oskar Bohlin filmade rådigt händelsen och skapade med dessa bilder stor nyhet i alla tv-kanaler och åtskilliga spaltmeter indignation samt betydligt råare glåpord från politiker som ilade till hans sida med krav på utvisning av Palestinademonstranter och inskränkt demonstrationsfrihet för somliga. Det blev ett liv och ett kiv. Carl-Oskar Bohlin hade gjort det igen.

Och varför inte smida medan järnet var varmt? Hans nästa trick blev att anlägga slipsnål med Davidsstjärna och för säkerhets skull visa upp den på nätet med en ny provokation där han spelat aningslös hyllade sin moderata ministerkollega Anna Tenjes ”fina exempel” med att  bära Davidsstjärna.

Den omedelbara tolkningen av en sådan publik manifestation under pågående folkmord är självklar, ett politiskt ställningstagande för Israel. Davidsstjärnan är Israels statssymbol. Också.

Det här tricket funkade över förväntan. Ingen betvivlade Carl-Oskar Bohlin när han nu jämrade sig över alla otidigheter som skulle ha drabbat honom i näthatet. Också hans gripande förklaring att slipsnålen alls inte hade med Israel att göra godtogs. Slipsnålen symboliserade bara hans djupt kända solidaritet med den alltmer utsatta svenska judenheten. Bara antisemiter kunde tro annat.

Ännu ett trick hade lyckats. Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin, nu 39, är därmed en av våra mest kända politiker.

Och nu till poängen. Denna möjligen smarta karriärväg mot berömmelse säger nämligen mycket om vår tid.

Förr i världen kunde politiker bli berömda för sitt brinnande ideologiska engagemang, gärna i kombination med utvecklad talarkonst. Det gällde såväl Hjalmar Branting som Karl Staaf, Olof Palme och Bertil Ohlin. Det går inte i dag. Det finns ingen ideologi värd att slåss för när högerpartisterna och sossarna är fullkomligt överens om huvudfrågorna, hårdare straff för alla brott som kan tänkas begås av invandrare, intensifierad förföljelse av utlänningar, låga skatter för alla ”hårt arbetande” människor och ett starkare militärt försvar. Striden om vem som bör bli statsminister i nästa val handlar absolut inte om ideologi utan om vem som säger sig vara mest enig ”på min sida i politiken” och är mest regeringsduglig.

Därför får vi för våra synders skull skojare som Carl-Oskar Bohlin. Vad annat än hans ego och ett utbrett utlänningshat stod honom till buds som språngbräda?

Att just utlänningshatet var den taktiska kärnan i Carl-Oskar Bohlins karriärsträvan säger också något djupt oroande om politisk omedvetenhet i vår tid. Hans slipsnålsfint skapade större vrede och engagemang i landet och tio gånger så mycket publicitet och hat mot Palestinademonstranter som när en bilförare i Borås och en i Helsingborg försökte ramma och döda särskilt förhatliga bland våra demonstranter. Den som inte kände till de händelserna, men slipsnålen, förmodligen de flesta av er, bör sannerligen fråga sig varför.”

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/93jJOE/bohlins-karriarvag-sager-mycket-om-var-tid