Nyhetskonsumenter blir offer för ett narrativ som inte lämnar mycket utrymme till reflektion

Det stör mig att många drar in iranska kvinnors rätt till frihet i diskussionen om attackerna mot Iran som utförts av Israel och USA, med en indirekt anklagelse om att vi som kritiserar Israel och USA blundar för det förtryck som det iranska folket lever under. Detta är dock två skilda saker enligt min uppfattning. Även om man lider med de kvinnor i Iran som lever i förtryck och inte hade motsatt sig ett fredligt regimskifte, rättfärdigar inte det attackerna som utförts mot landet som strider mot folkrätten enligt såväl folkrättsexperten Ove Bring som Said Mahmoudi, professor emeritus i internationell rätt vid Stockholms universitet (enligt folkrätten har en stat rätt att använda våld mot en annan stat om det är i självförsvar eller om det finns tillstånd från säkerhetsrådet i det här fallet har det inte funnits).

Frida Stranne, USA-expert samt docent i Freds- och utvecklingsforskning och tillika lektor i statsvetenskap, har skrivit ett bra inlägg på Facebook där hon pekar på de misslyckade aktionerna som utförts av USA historiskt sett under förevändning att man ska införa ”demokrati” och ”stabilitet” i regionen. Något att tänka på i denna tid av desinformation och polarisering.

————————————————————

”Lögnerna – propagandan – ”experterna”. Snabba löften om seger, demokrati, säkerhet. Vid varje krig ’vi’ vill driva igenom är det samma sak. De starka rösterna som övertygar oss om att våldet är nödvändigt, att det går att vinna, att det är enda vägen och en rektion på någon annans våld. Vi blir omedelbart offer för en berättelse som inte lämnar mycket utrymme till reflektion.

’Väst’ behöver numer inte ens låtsats som att det handlar om något annat än att tvinga fram regimförändring i ett suveränt land. För vem hatar inte en auktoritär regim? Vem vill behöva tänka på konsekvenserna, människorna? Bort med dem bara.

Hur kan vårt historiska minne vara SÅ kort? Eller vår förmåga att förstå vad vi riskerar?

Bush inför Afghanistan 2001: USA kommer att vinna, kvinnor ska befrias, vi förhandlar inte med terrorister.

2021: USA drar sig undan utan några uppnådda mål, Talibanerna återtar makten, kvinnor lever under ständigt förtryck.

Bush 2003: USA kommer att vinna på några veckor, Irak har kärnvapen, försvinner Saddam blir det stabilitet

Irak därefter: IS bildades, landet föll i kaos, de sista amerikanska baserna har ännu 2025 inte avvecklats, kriget byggde på en lögn

Libyen 2011: väst bombar och lämnar kaos och ökat sekteristiskt våld i kölvattnet.

Regionen i sin helhet: terrorister har blivit våra vänner, vänner har blivit terrorister. 900 000 döda av det direkta militära våldet, 4-6 miljoner ytterligare döda av de indirekta konsekvenserna. Ingen demokrati eller stabilitet någonstans.

2007 avslöjade den amerikanska generalen Wesley Clark att det fanns en lista över 7 länder i vilka USA avsåg avsätta regimerna med militära medel om så krävdes. Han varnade samtidigt för att tänka tanken att verkställa detta i just Iran eftersom konsekvenserna är oöverblickbara. Sedan 2000-talets inledning har det samtidigt varit ett upprepat mål för Netanyahu att just övertyga Washington om att störta regimen i Iran.

Nu riskerar vi inte bara tiotusentals döda iranier och starta ett inbördeskrig i landet med förödande konsekvenser som kan släppa lös krafter ingen kan kontrollera. Det riskerar ett tredje världskrig. Vad väljer våra europeiska ledare då att göra?”

————————————————————

Efter att Stranne skrev detta inlägg har USA klivit in och attackerat iranska kärnanläggningar. Varken den svenska regeringen eller EU-topparna har kritiserat attacken i hårda ordalag, utan förenas under parollen att ”Iran inte får tillåtas att utveckla kärnvapen”, även om det fortfarande bara är indicier att så var fallet. Det blir ett himla liv när vissa länder bryter mot lagar och regler, men för vissa utvalda är det inga problem att se mellan fingrarna. Dubbelmoralen är slående.

https://www.facebook.com/share/p/16oUy6wK1M/