Kommer det vilande liket känt som den ”ukrainska fredsprocessen” få andas lite till eller officiellt dödförklaras?

Efter att massmedia i flera dagar haussat upp dagens planerade fredssamtal i Istanbul, har luften gått ur hela spektaklet.  Varken USA:s president Donald Trump eller Ryssland Vladimir Putin kommer att närvara i Turkiet, medan Witkoff och Rubio reser till Istanbul först i morgon. De båda huvudparterna Ryssland och Ukraina skickar varsin delegation, men ingen av utrikesministrarna kommer att deltaga.

Financial Times skriver i en artikel att USA hade en idé om att man skulle nå en överenskommelse genom att charma Ryssland och sätta press på Zelenskyj, men det visade sig inte räcka med enbart charm eftersom den ryske ledaren har en tydlig ståndpunkt. Man konstaterar att USA har misslyckats med att uppnå en snabb vapenvila från Ryssland på ogynnsamma villkor, men även om de vill släppa hela Ukrainakonflikten kan de inte göra ett abrupt tillbakadragande eftersom det skulle kunna uppfattas som ett misslyckande för Donald Trumps politik.

Den politiska analytikern och journalisten Vitaly Ryumshin har skrivit en intressant analys av situationen och tror inte att dagens samtal – om de ens blir av – kommer att leda till några verkliga framsteg.

——————————————————-

”De diplomatiska spänningarna ökar återigen. För bara några dagar sedan var fokus riktat mot Moskvas 80-årsjubileumsparad på segerdagen. Nu är alla blickar plötsligt riktade mot Istanbul, där direkta samtal mellan Ryssland och Ukraina – de första sedan våren 2022 – kan äga rum.

Betydelsen av dessa framtida samtal har ökat kraftigt. Det som började med att Rysslands president Vladimir Putin svarade på en västlig uppmaning om en 30-dagars vapenvila med start den 12 maj har nu eskalerat till ett internationellt spektakel med höga insatser. Ukrainas Zelensky verkade inledningsvis redo att avvisa förslaget helt och hållet, men efter påtryckningar – gränsande till ett ultimatum – från Donald Trump ändrade han kurs.

Zelensky införde dock sina egna villkor. Han krävde att samtal skulle hållas på högsta nivå omedelbart, eller inte alls och hotade med nya sanktioner mot Ryssland om hans villkor ignorerades.

Som ett resultat har förväntningarna inför mötet i Istanbul skjutit i höjden. Men är de realistiska? Är vi verkligen på gränsen till ett genombrott?

Kort sagt: nej. Torsdagens möte, om det överhuvudtaget blir av, kommer nästan garanterat att misslyckas – av två tydliga skäl.

1. Förutsättningarna för verkliga fredssamtal existerar helt enkelt inte.

Militärt sett är Ukrainas situation fortfarande prekär. Medan dess styrkor fortfarande håller sina försvarslinjer i Donbass, vacklar moral och manskap. Vissa positioner kollapsar synbart. Ändå fortsätter Kiev att politiskt agera som om de har övertaget, stöttade av den så kallade ”De villigas koalition”  – Storbritannien, Frankrike och Tyskland. Dessa europeiska stater har konsekvent hindrat alla seriösa ansträngningar från Washington att driva på för en snabb fred.

Zelenskys nuvarande strategi är transparent: blidka Trump tillräckligt för att undvika motreaktioner, men avstå från att gå med på något som kan förpliktiga Ukraina till en förhandlad lösning. Även i ett försvagat tillstånd visar Kiev ingen vilja att göra meningsfulla eftergifter – eller ens att förhandla direkt med Moskva.

På rysk sida finns det få incitament att hänge sig åt en väststyrd process utformad för att ge president Trump en diplomatisk seger. Ryssland står stadigt i frontlinjen och fortsätter metodiskt att utöka sina framsteg. Det finns ingen anledning att erbjuda ett vapenvila nu när framsteg görs.

Moskvas nuvarande strategi är tydlig: pröva Kievs seriositet genom sonderande kontakter, men undvika att binda sig till någon formell vapenvila förrän de militära insatserna ger starkare inflytande. Det finns en pragmatisk önskan i Kreml att vinna tid – avsluta jobbet i vår och sommar och sedan tala utifrån en styrkeposition.

Den senaste tidens uppsjö av ultimatum som utväxlades mellan Kiev, Moskva och Washington var inte diplomati. Det var ett spel om politisk gränskontroll. Båda sidorna hoppades kunna provocera den andra att avvisa samtalen och därigenom få ett moraliskt övertag. I verkligheten var ingen särskilt angelägen om att förhandla uppriktigt.

2. Alla tidigare försök till vapenvila har misslyckats – och det kommer även detta att göra.

Låt oss inte glömma ödet för tidigare ansträngningar med diverse vapenvilor som var och en kollapsade under tyngden av orealistiska förväntningar, motstridiga tolkningar och total brist på verkställighetsmekanismer.

Sedan början av året har USA jonglerat med flera motstridiga fredsspår i hopp om att skapa en lösning utifrån oförenliga krav. Men inga formella överenskommelser har nåtts, inga enhetliga dokument har undertecknats och inga verkliga övervakningsstrukturer har införts. Varje sida har sin egen uppfattning om vad en vapenvila innebär. Resultatet? Bara retorik, inga resultat.

Upptakten till Istanbul har en stark likhet med dessa tidigare misslyckanden. Ingen vet egentligen vad som står på agendan. Det råder ingen klarhet i om de två sidorna ens har en gemensam uppfattning om vad de möts för att diskutera. Nivån på delegationerna är också i förändring.

Zelensky insisterar på att han kommer att närvara personligen, men bara om han kan träffa Putin direkt. Han säger att han vill diskutera den 30 dagar långa vapenvilan – och inget annat. Putin verkar under tiden ointresserad av performativ diplomati. Han har ingen anledning att dyka upp bara för att tillfredsställa västerländsk optik och är mer benägen att fokusera på konkreta fördragsdiskussioner, om och när tillfället är rätt.

Vad innebär allt detta i praktiken?

I bästa fall kommer delegationerna från Moskva och Kiev att anlända till Istanbul, hålla separata möten med amerikanska och turkiska mellanhänder och åka därifrån med ett vagt åtagande att ”fortsätta diskussionerna”. I värsta fall kommer de att misslyckas med att träffas alls – de kommer bara att tala med amerikanerna och turkarna innan de ger sig av och skyller på varandra för att sabotera processen.

I bästa fall kan det länge vilande liket, känt som den ”ukrainska fredsprocessen”, få andas lite längre. I värsta fall kan vi officiellt dödförklara det och alla förhoppningar om verkliga framsteg kommer att läggas på is.

Huruvida det är en tragedi eller en lättnad beror på hur man ser på det. Men en sak är säker: på torsdag kommer inget fredsavtal. Toppmötet i Istanbul blir ytterligare ett kapitel i diplomatins långa och cyniska teater, där varje aktör går in på scenen väl medveten om hur manuset slutar.”

https://www.ft.com/content/9a75a55d-21d4-460a-bb50-5b4fe9c000a1

https://www.rt.com/russia/617543-russia-ukraine-istanbul-peace-talks/