Väst har slutat bygga – de bara extraherar, omfördelar och sanktionerar

Delar med mig av denna intressanta och högaktuella artikel skriven av Constantin von Hoffmeister, en politisk och kulturell kommentator från Tyskland som även är författare till den nya boken ‘MULTIPOLARITY!’ samt chefredaktör för Arktos Publishing. Här fördjupar han sig i hur den tyska filosofen Oswald Spengler förutsåg Västerlandets fall kopplat till Ukrainakonflikten som är ett uttryck för den teknokratiska nedgången, där Ryssland omfamnar ett historiskt öde medan det maskindrivna väst nu faller samman under sin egen hybris.

Stycket om hur västerländska ledare leker och agerar som krigare samtidigt som de säkerställer att de förblir långt från konsekvenserna av sina egna handlingar är klockren. Detta kan med lätthet appliceras på syltryggar som Frankrikes president Macron, Storbrittaniens premiärminister Starmer, EU-kommissionens ordförande von der Leyen med flera samt så klart hela vår ryggradslösa riksdag med statsminister Ulf Kristersson och försvarsminister Pål Jonson i spetsen.

#vasaller

——————————————————–

”Konflikten i Ukraina handlar inte om Ukraina. Det är västvärldens sista ilskna försök att utöva kontroll över en värld som inte längre behöver den.

Väst, förlorat i labyrinten av sin egen teknokratiska mardröm, fladdrar som ett döende odjur, mekaniserat och blind. Den tyske historiefilosofen Oswald Spengler (1880-1936) skrev i ”Man and Technics” (1931) om den faustiska civilisationens slutliga undergång, där teknologin, en gång i tiden en förlängning av den organiska kulturen, blir en järnbur, som fångar dess skapare i en värld de inte längre förstår.

Det västerländska svaret på Ukraina är just detta: Drönare, sanktioner, mediaberättelser tillverkade i realtid, en illusion av oinskränkt makt som upprätthålls av algoritmer och artificiell intelligens. Men verkligheten glider mellan stolarna. Ju mer västvärlden mekaniserar, desto mer förlorar det sin förmåga att uppfatta de levande kulturer som det försöker kontrollera.

En vapenvila? En förhandling? Väst föreslår detta som en byråkrat som erbjuder en ny skattelagstiftning, som om krig vore ett kalkylblad som kunde justeras för att passa kvartalsprognoser. USA:s president Donald Trumps sändebud träffar ryska tjänstemän, inte för att de tror på fred utan för att det gamla Amerika – hans Amerika – har anat förändringen. En världsordning av rå makt ersätter västvärldens dröm om digital hegemoni, och Ryssland, Kina samt en tusenårig historia står emot den.

Spengler såg det komma: Maskinerna skulle övertaga själen och västvärlden skulle bli oförmögen till organisk tanke. Det är därför de inte kan förstå Ryssland – inte för att de saknar intelligens, utan för att deras intelligens har reducerats till en algoritmisk process, fråntagen kulturellt djup. Väst tänker på det sätt som en maskin tänker och Ryssland, fortfarande en varelse i historien, tänker som ett imperium.

Rysslands president Vladimir Putin avfärdar erbjudandet om vapenvila eftersom han vet att det är en hägring. Han talar om grundorsaker, om historien, om en värld som inte är reducerad till transaktioner och diplomatiska manövrar. Väst backar i fasa. Detta är den grundläggande skillnaden: Ryssland förstår fortfarande vad krig betyder, medan västvärlden bara ser en oändlig dataström av offer, vapentransporter och strategiska mål. Spengler kallade detta den faustiska civilisationens tragiska vändning – när människan, efter att ha skapat sina maskiner, inte längre kontrollerar dem. Väst utkämpar inte krig för makt eller territorium utan för att upprätthålla fasaden att de fortfarande har kontroll. Krig som process. Krig som algoritm. Slutmålet är aldrig seger, bara evig hantering av kriser.

Samtidigt trollar de finansiella teknokraterna i G7 fram 50 miljarder dollar ur tomma intet och utnyttjar räntan från Rysslands frusna tillgångar, ett fynd som Spengler skulle erkänna som det sista stadiet av västerländskt förfall – ekonomisk manipulation som ersätter äkta produktion, artificiell rikedom som ersätter verklig kulturell styrka.

Väst bygger inte längre. Den bara extraherar, omfördelar och sanktionerar, i hopp om att den globala finansens maskineri kan ersätta det naturliga momentumet i en växande civilisation. Ryssland, däremot, återgår till det gamla sättet: industri, militär styrka, självtillit. Skillnaden är skarp. Den ena civilisationen blir mer intrasslad i sina egna mekaniska hattrick, den andra återvänder till historiens grundläggande logik.

Spengler såg teknik som både den stora bedriften och det slutliga undergången av väst. Det började som ett verktyg, en förlängning av människans vilja, men i de sena stadierna vänder det sig mot dess skapare och reducerar dem till enbart komponenter i ett system som inte längre tjänar dem. Västvärldens besatthet av sanktioner, övervakning och kontroll över narrativet är inte ett uttryck för makt. Det är ett tecken på svaghet. Sanna imperialistiska civilisationer behöver inte mikrostyra världen; de formar den genom ren vilja. Det är därför Trump, trots sina brister, representerar den enda verkliga möjligheten för en västerländsk återuppståndelse. Han avvisar chefsläran. Han förstår makten instinktivt, som forna tiders härskare. Den nya konservativa revolutionen i Amerika handlar inte om ideologi. Det handlar om att ta tillbaka agenturen från maskinen.

Och ändå fortsätter medieapparaten, en monstruös organism född av tekniker, sin obevekliga marsch och formar verkligheten genom förvrängning. Spengler skrev att media i de sena stadierna av den västerländska civilisationen upphör att informera och istället dikterar vad människor måste tro.

Ukraina reduceras till ett symboliskt slagfält i denna storslagna berättelse. Ryssland är skurken eftersom systemet kräver en skurk. Sanningen är irrelevant. Rubrikerna skrivs innan händelserna inträffar. Kriget existerar mindre som en fysisk kamp och mer som ett mediaspektakel, en grotesk ritual där västerländska ledare leker och agerar som krigare samtidigt som de säkerställer att de förblir långt från konsekvenserna av sina egna handlingar.

Men medan västvärlden är fångade i sin simulering, verkar Ryssland i verkligheten. Slagfältet är ingen metafor. Det är en plats där män dödar och dör. Spengler varnade för att civilisationerna i det sena stadiet skulle bli oförmögna till verkligt krig – de skulle engagera sig i konflikter men bara som teknokratiska övningar, utan den djupa, existentiella kampen som definierade historiens stora krig. Det är därför västvärlden inte kan vinna i Ukraina. Den kämpar som en byråkratisk enhet, inte som ett folk. Och Ryssland, trots alla dess brister, kämpar som ett folk. Skillnaden är allt.

Så här är vi nu och betraktar slutet på en era. Västvärldens teknik kan inte rädda det. Ju mer den förlitar sig på teknik, desto svagare blir den. Västvärldens teknokrater tror att de vägleder historien, men historien glider ur deras grepp. Ukraina är bara ett kapitel i en mycket större berättelse – historien om den gamla världens återkomst, om imperiet som återtager sin plats över den ledande staten. Och Trump? Han är inte lösningen, men han är ett symptom. Ett tecken på att någonstans, begravd under lagren av byråkrati och digitala tapeter, minns väst fortfarande hur makten ser ut.

Det här kriget handlar inte om Ukraina. Det har det aldrig gjort. Det handlar om den slutliga kampen mellan teknik och historia, mellan maskinen och själen. Och i slutändan kommer maskinen att misslyckas. Spengler såg det. Vi ser det nu. Och Ryssland, vad det än må vara, förstår det bättre än vad västvärlden någonsin kommer att göra.”

——————————————————–

https://www.rt.com/news/614311-west-russia-simulation-reality/