Medan statsminister Ulf Kristersson minglar på WEF i Davos och roar sig med att lägga upp bilder i sociala medier där han gullar med Zelensky, växer kritiken här hemma mot hans hantering av Landerholmgate.
Den nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm (M) sitter som bekant löst efter avslöjanden om upprepade säkerhetsincidenter samt att han rest privat för skattepengar och kritiken är hård från såväl det egna partiet som övriga riksdagspartier som upplever att det är en ohållbar situation med krav på hans avgång där Ulf Kristersson måste agera.
Statsministern själv har dock intagit en passiv roll och slår ifrån sig anklagelserna. Enligt källor fanns det redan tidigare kritik inom Moderaterna mot tillsättningen av Henrik Landerholm eftersom det påminner om vänskapskorruption. Säkerhetsrådgivaren är nämligen barndomsvän med Kristersson och även bror till partisekreteraren Karin Enström.
Den nuvarande strategin från statsministerns stab är enligt uppgift att säga så lite som möjligt i dessa frågor med förhoppning om att medier inte kommer med fler avslöjanden om Landerholm.
Kristersson skyller på ryktesspridning när han intervjuas i DN.
-”Det är mycket ryktesspridning och jag kommenterar inte allmänna mediala rykten. Dessutom är det här en väl meriterad statstjänsteman som under flera olika regeringar med olika politisk färg har fått viktiga uppgifter inom säkerhetspolitikens område. Så det där är helt felaktigt.”
Med tanke på att Landerholm har begått tjänstefel är det uppenbart att Kristersson håller honom om ryggen istället för att kräva hans avgång. Det är märkligt att vi vanliga dödliga får sparken när vi gör ett allvarligt fel på jobbet, men politiker har alltid livlinor och även om de till slut måste avgå så belönas de med feta avgångsvederlag och lön i X antal år medan de vänder papper på Elefantkyrkogården.
Det är riktigt vidrigt och här borde samtliga riksdagspartier gå samman för att agera. Vänsterpartiet har förvisso redan tidigare anmält Ulf Kristersson till konstitutionsutskottet, men de är som bekant helt tandlösa och fyller knappt någon funktion. Det man borde göra är att avsätta båda två samtidigt då ingen förtjänar att företräda folket. Ett misstroendevotum mot Ulf Kristersson hade varit en bra början som kanske skulle sätta lite eld i baken på herr minister som redan har tvivelaktiga affärer i garderoben i form av adoptionsskandalen.
Riksdagen har röstat om misstroendeförklaring 14 gånger tidigare där endast en omröstning lett till att en minister blivit fälld och en titt i den backspegeln påminner om skandaler man glömt samt häpnar över att ansvariga ministrar märkligt nog inte fälldes – exempelvis den stora säkerhetsläckan Transportgate (Transportstyrelsens IT-upphandling) där såväl statsminister Stefan Löfvén (S) som försvarsminister Peter Hultqvist (S) stod i centrum samt Morgan Johanssons (S) misslyckande som justitie- och migrationsminister.
Anledningen till att så många överlever misstroendevotum och kommer undan med lite prickar i konstitutionsutskottet är för att alla partier har någon sorts korruption samt viktigast av allt; har samma husse som bestämmer hur de ska rösta och vilken politik som ska genomföras.
#vänskapskorruption
https://www.dn.se/sverige/kritiken-inifran-moderaterna-hyckleri-fran-ulf-kristersson/

Skithögar med makt.
GillaGillad av 1 person