Under Sverigedemokraternas kommun- och regiondagar i Norrköping i helgen basunerade partiledaren Jimmie Åkesson under sitt tal ut att man kräver att partiet ska sitta i regering efter nästa val och kommer att rösta nej till alla regeringar där SD inte ingår. Åkesson deklarerade också att han är redo att bli statsminister.
Att SD är 100% pro-Israel är heller ingen nyhet och i sitt tal attackerade Åkesson den svenska regeringen som inte har markerat tillräckligt mot ICC:s arresteringsorder av Israels premiärminister Benjamin Netanyahu för brott mot mänskligheten.
Självklart proklamerade han även att SD stödjer Ukraina, vilket man varit tydliga med sedan eskaleringen av konflikten.
Efter att svikarpartiet – som gått från att vara rebeller med kurage som hungrade efter förändring för den lilla människan till att bli ett intetsägande parti utan någon egen vilja och utan att längre skilja sig från övriga riksdagspartier – vikt ned sig i många av sina kärnfrågor genom åren och krökt rygg för att få komma in i värmen, öppnar sig så klart många dörrar nu när de är en etablerad del av den koppelförsedda åttklövern, så kraven är inte orimliga.
Frågan är dock om svenska folket vill ha partiet i en regering och på statsministerposten nu när de bekänt färg i så många viktiga frågor (bl a gett sitt stöd till svenskt Natomedlemskap, ingått försvarsavtalet DCA med USA, krigshetsar och stödjer Ukraina med vapen istället för att arbeta för fred samt därmed medverkat till att Sverige blivit en del av proxykriget, står bakom EU-sanktionerna mot Ryssland som slagit tillbaka på oss själva, gett upp kravet på Swexit, svartmålat Ungern, inte synbart minskat invandringen, varit kritiska mot Trump, varit för vaccinpass, inte backat Elsa Widding när hon företrädde partiet m.m.) vilket inte gått obemärkt förbi hos stora delar av befolkningen. Att man dessutom haft för vana att genom åren plocka bort obekväma röster tyder på att man inte vill ha konkurrens i toppen.
Jag tror personligen att deras iver att sitta i Ulf Kristerssons knä och svika väljarna i kärnfrågor kommer att ligga dem i fatet framöver, men om stora delar av medborgarna är lika blinda och apatiska som när det gäller övriga styrda riksdagspartier finns det så klart gott hopp om att de kan förverkliga sina planer.
Jenny Piper 
Åkesson har inte speciellt mycket att komma med, klart han kräver att partiet ska sitta i regering efter nästa val och att han vill bli statsminister. Detta är precis vad hans väljer vill och förväntar sig att han arbetar för. Själv hoppas att det tyska valet blir en riktig omvändelser för våra politiker och att tyska AfD går och vinner allt, tyskarna vågar säga hur de tycker det är och där är inte svenskarna än på flera år! Även de nya kommunisterna med Sahra Wagenknecht kan skaka om Tyskland, vi får se den 23 februari.
GillaGillad av 2 personer
Mycket sanning i detta. Bra sammanfattat.
Mvh Hans Hellsing Visby
Skickat från Outlook för Androidhttps://aka.ms/AAb9ysg ________________________________
GillaGillad av 2 personer
Jag har i alla fall tröttnat på SD !
GillaGillad av 3 personer
Ja Jenny, din uppräkning av SD:s krav på slutet och all deras ‘Kappvändarpolitik’ och framför allt, att inte ställa upp bakom Elsa Widding, fick mig att lämna SD, med omedelbar verkan.
GillaGillad av 1 person
Det är min uppfattning om hur partiet agerat, men råder alla att bilda sig en egen uppfattning.
GillaGilla