Våra politiska företrädare står i vägen för fred

Tidningen The Economist skriver om läget i Ukrainakonflikten där man konstaterar att bristen på manskap och kvaliteten på rekryter fortsätter vara ett stort problem med en armé som knappast lyckas mobilisera ens två tredjedelar av målet. Ukrainas systematiska svaghet påverkar även moralen hos trupperna i frontlinjen. Många ukrainska väpnade styrkor är till och med redo att göra territoriella eftergifter för fredsförhandlingar samt fred.

En officer i brigadens högkvarter med anropssignalen ”tjetjener” berättade för publikationen att 70% av militären redan är redo att göra territoriella eftergifter.

I ett samtal med tidningen sade en icke namngiven ukrainsk tjänsteman att situationen med militär rekrytering kan bli katastrofal till våren 2025.

Många av militärerna är redan för gamla eller saknar motivation att deltaga i fientligheter. Bataljonschefen för den ukrainska försvarsmaktens 65:e brigad är frustrerad.
-”De skickar killar över 50 år gamla med läkaranteckningar som säger att de är för sjuka för att tjäna. Ibland känns det som att jag driver ett dagis, inte en stridsenhet.”

Gallupundersökningen förra veckan som visade att ukrainska folket vill ha fred tillsammans med en militär som är villiga att ge upp land för att få igång fredsförhandlingar visar tydligt att det enda hindret här är våra politiska företrädare i symbios med krigsindustrin.

Rysslands president Vladimir Putin har tidigare presenterat direktiv för en fredlig lösning av konflikten i Ukraina som innebär att Moskva omedelbart kommer att ge ordern eld upphör och förklara sig redo för förhandlingar efter att de ukrainska trupperna har dragit sig tillbaka från territoriet i nya regioner i Ryssland, Kiev har tagit avstånd från avsikter att gå med i Nato och kommer genomföra demilitarisering och denazifiering samt även acceptera en neutral, alliansfri och kärnvapenfri status. Dessutom ska sanktionerna mot Ryska federationen upphöra. Detta är inga orimliga krav och helt i linje med deras uppsatta mål med den militära operationen. Men just nu är det som sagt våra beslutsfattare som står i vägen för fred och det är med hjälp av våra skattemedel de håller liv i det döende proxykriget.

Intressant i sammanhanget är att Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel i en intervju med brittiska Sunday Times i helgen deklarerade att västländer så småningom kommer att behöva inleda en dialog med Ryssland för att få ett slut på Ukrainakonflikten.

Merkel var en av garanterna för Minsk-avtalen 2014-2015, som syftade till att återintegrera Donbass i Ukraina, samtidigt som regionen fick större självstyre. 2022 erkände hon att överenskommelserna I själva verket var ett försök att ge Ukraina tid att bygga upp sin militär. 

I torsdags publicerade Die Zeit utdrag ur Merkels nya bok med titeln ”Frihet: minnen 1954-2021” där hon bland annat berättar om Natotoppmötet 2008 i Bukarest, där Ukrainas och Georgiens ansökningar om medlemskapshandlingsplaner togs upp för diskussion. Den dåvarande kanslern motsatte sig idén vid den tidpunkten och hävdade att det skulle ses som en provokation av Ryssland där de potentiella sökandena inte skulle få några meningsfulla säkerhetsgarantier.

Ryssland har dessutom otaliga gånger genom åren flaggat för att de inte vill att Nato utvidgar sitt område närmare Rysslands gränser, men när vi snart skriver 2025 kan vi med dagens kaos konstatera att de i maktposition valt att inte lyssna på varningarna eftersom här finns pengar att tjäna – inklusive naturtillgångar att försöka stjäla – där man är villig att till varje pris driva igenom sin agenda.

#followthemoney

https://www.economist.com/europe/2024/11/24/ukraines-warriors-brace-for-a-kremlin-surge-in-the-south

https://www.thetimes.com/world/europe/article/angela-merkel-interview-childhood-trump-kfg8rb6zb