När ska vi tala om vårt eget skräckkabinett?

Efter att Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet har svensk massmedia tillsammans med diverse experter och politiska företrädare haft fullt upp med att håna såväl den nya presidenten som hans administration. Dagligen hittar man nya sätt att raljera eftersom det är lättare att kasta skit på andra samt därigenom flytta fokus från våra egna problem än att lyfta på stenarna här hemma.

Rubriken på DN:s ledare i går är ett exempel där man basunerar ut att ”Donald Trumps skräckkabinett borde ge oss kalla kårar”. För vårt eget kabinett med ministrar är så fantastiskt och har gett så mycket tillbaka till svenska folket?

Det är ett faktum att bara namnen Ulf Kristersson och Pål Jonson, för att ta ett exempel, får folk att se rött i dagens Sverige. Statsministern och krigsministern symboliserar så mycket som gått fel – det påtvingade Natomedlemskapet och DCA-avtalet tillsammans med återkommande villkorslösa stödpaket i form av vapen/ammunition/pengar till Ukraina samt en iögonfallande krigshets som är vida utbredd i riksdagen som lett till att Sverige gjort sig ovän med Ryssland är bara några punkter. Därtill finns mängder med exempel på hur våra ministrar går Bryssels ärenden i sin iver att nedmontera landet och göra oss till en viljelös vasallstat.

Andra inhemska problem – som det påtvingade bedrägeriet med den gröna omställningen, den misslyckade migrations- och integrationspolitiken, den skenande kriminaliteten, den växande arbetslösheten, de ökade företagskonkurserna, det ökade bidragsberoendet, de skenande energikostnaderna, det kraftigt ökade skuldberget för såväl privatpersoner som landet i sig, den kapsejsade vården/skolan/omsorgen, den katastrofala infrastrukturen, den historiskt låga kronan, Sveriges nedsvärtade anseende internationellt sätt – etc etc – är verkligen inget att skryta med och det finns mera, men oavsett hur illa det är så belyses inte detta i media samt framförallt ställs inte ansvariga mot väggen.

Här i Sverige kan vi verkligen prata om skräckkabinett med odugliga samt lågutbildade politiska broilers från höger till vänster som håller sig kvar i maktens rum genom svågerpolitik, där gränsen mellan regering och opposition dessutom suddats ut då ingen längre vågar driva en egen linje i viktiga frågor, vilket är ett enormt svek mot befolkningen.

Det primära är dock att de styrs via Washington med stort inflytande från en enskild svensk finansfamilj, så oavsett vad svenska folket önskar/tycker/tänker/röstar på så har det ingen som helst betydelse samtidigt som media istället för att göra sitt jobb lagt uppgiften att granska makten på hyllan för att skriva det de blir tillsagda att nöta in i befolkningens medvetande.

Att sopa framför egen dörr innan man pekar finger åt andra har dock aldrig varit vår starka sida. Sverige kan och vet bäst, det är sedan gammalt.

#viharvälingaproblem