Morgonens inlägg berör hur våra politiska ledare hellre fördömer protesterande medborgare istället för att ta till sig valbudskapet som återspeglar folkets missnöje i länder som Frankrike, Nederländerna, Italien, Österrike, Tyskland och Storbritannien samt EU i stort (utom i Sverige).
Greklands premiärminister Kyriakos Mitsotakis deklarerade vid en konferens i Bukarest i mars i år att Ryssland är Europas fiende och lovade att fortsätta stödja Ukraina så länge det tar.
Greklands tidigare premiärminister Kostas Karamanlis (2004-2009), har dock en mer nykter syn på saken och när han i går talade vid presentationen av boken ”The Secret Files of Karamanlis”, tog han upp både Ukrainakonflikten – där han konstaterade att Europa istället för ett komma med initiativ för att upprätta vapenvila och hitta en fredlig lösning, bedriver en allt mer aggressiv och militant politik för att eskalera konflikten – samt det faktum att valresultaten i såväl EU-valet som i enskilda europeiska länder visar att det europeiska folket vill ha förändring.
-”Ett entydigt och enhälligt fördömande av den ryska invasionen av Ukraina är inte en tillräcklig motivering för att intaga en allt mer aggressiv och tuff attityd mot krigets uppförande och fortsättning. Istället för att ta initiativ till att skapa en vapenvila och hitta en lösning baserad på Minskavtalen, överdriver Europa ofta sitt beteende som anhängare av kriget och detta kommer med största sannolikhet att leda antingen till en ständig och farlig ytterligare eskalering av konflikten eller till ett sökande efter en väg ut ur den vid ett senare tillfälle, men under ännu mer ogynnsamma förhållanden.
Det främsta offret kommer att vara Ukraina självt och dess folk, såväl som Europa, som åttio år senare ser det annalkande hotet om allmänt krig på dess territorium.
Det är inte första gången Europa står inför en kris, men för första gången tenderar det att utvecklas till en allmän politisk kris, en institutionskris, en förtroendekris. Historiska partier, som under många decennier spelat en ledande roll i händelserna i sina länder, håller på att försvinna eller befinner sig i en fas av progressiv nedgång. Medborgarna tar avstånd från dem för att de har förlorat eller tappar förtroendet för dem, för deras politik, deras politiska program.
Har medborgarna plötsligt förvandlats till fanatiska anhängare av extrema högerextrema eller profascistiska politiska formationer? Eller förkastar allt större delar av befolkningen den livs- och samhällsmodell som de ser påtvingas dem från ovan och känner ett behov av att protestera och reagera?
Svaren från de flesta europeiska ledare visar inte någon medvetenhet om vad som faktiskt har hänt, ingen seriös reflektion över vad som går fel, eller en uppriktig vilja att göra betydande politiska förändringar.
I ett försök att tona ned valbudskapets betydelse tvekar de inte att i offentliga tal lätt komma med nedsättande och förolämpande kommentarer om protesterande medborgare. Plötsligt fylls Europa av ”populister”, ”högerextremister”, ”fascistiska anhängare” och ”fanatiker”. Idioter helt enkelt som inte kan förstå moderna trender, mångkulturens prioriteringar, obegränsade rättigheter, omnipotenta marknader, ett ogenomskinligt banksystem samt nationalstatens gradvisa försvinnande Men allt detta är exempel på en ohälsosam och farlig mentalitet.
Även i denna sista timme uppmanas Europa att äntligen ta sig an tillfället. Att ta på sig den roll som tillhör dem i globala händelser och det ansvar som de bär för fred, stabilitet, demokrati och välstånd, åtminstone på vår kontinent.”
——————————————–
Så förlösande att höra någon säga som det är och rikta udden mot våra politiska ledares inkompetens istället för att nedvärdera medborgarna som våra beslutsfattare ägnar sig åt när de snarare borde ta till sig budskapet från folket som tydligt signalerar att de har fått nog av maktmissbruket, men i deras värld är det uteslutet att det skulle vara de själva som är den felande länken.
Här i Sverige behöver dock vasallerna i riksdagen inte ägna en tanke åt att folket skulle vara missnöjda eftersom majoriteten av medborgarna är så duperade av massmedias monumentala uppbackning att de fortsätter känna förtroende för samt rösta på samma koppelförsedda åtta partier oavsett hur mycket de missköter sitt uppdrag. Reinfeldts myntade uttryck ”det sovande folket” håller ännu.
#klarspråk
Η κριτική του Αντ. Σαμαρά για την κυβερνητική πολιτική – Η τοποθέτηση του Κώστα Καραμανλή
Jenny Piper 