Är det ett svårt val när alla är stöpta i samma form?

Om bara några få veckor är det dags för EU-valet. Överallt i media ges riksdagspartiföreträdarnas toppkandidater som längtar efter att få bli styrda knapptryckare och få del av Bryssels ekonomiska förmåner utrymme att sprida sina visioner, blandat med diverse EU-valkompasser för att guida folket till ”rätt” val.

Det är väl märkligt att det endast är riksdagspartierna som uppmärksammas och finns med som alternativ att rösta på. Av någon anledning har man bestämt åt medborgarna att de etablerade partierna som redan bekänt färg i så många år med mindre lyckat resultat, är det enda rätta som förtjänar fortsatt förtroende.

Förutom den redan troligen kontrollerade uppstickaren Folklistan som etablissemanget gullar med, är det knäpptyst om alternativen som inte har hemvist i riksdagen. Inga reportage eller personintervjuer överhuvudtaget i massmedia med de EU-kritiska partierna och dess företrädare som verkligen står för förändring. Istället är det enligt svenskt manér locket på och hysch hysch för att inte locka folket att rösta ”fel”, där man gärna stämplar dessa outsiders som ”högerextrema” (till och med Bondetåget) så fort tillfälle ges för att skrämma bort eventuella  intresserade medborgare.

Men hur kan det vara ett svårt val som kräver att människor genomför ”test” för att hitta rätt riksdagsparti som man står närmast när samtliga är stöpta i samma form?

Var och en borde istället fråga sig följande:

*Är du positiv till EU och hur deras makt alltmer styr oss i Sverige?

*Är du för Nato?

*Är du för fortsatt krig i Ukraina där vapenstöd och fortsatt ekonomiskt stöd är den viktigaste prioriteringen?

*Är du för massvaccinering med tvångsinslag och vaccinpass?

*Är du för censur och emot yttrandefrihet?

*Är det rätt att straffa och hota medlemsländer som står upp mot maktmissbruk, vägrar räta in sig i ledet samt vägrar acceptera ogenomtänkt asylpolitik och förespråkar fred framför fortsatt krig?

*Är det bra att bojkotta och genomföra ett tiotal sanktionspaket mot ett land utanför unionen även om facit visar att det bara straffar oss själva ekonomiskt?

*Är det bra att EU krokat arm med Washington istället för att sätta Europa och sina egna intressen först?

*Har det ingen betydelse i vilket skick ditt land lämnas över till efterkommande?

*Är det acceptabelt att beslutsfattarna går i koppel med en och samma husse – det vill säga inte ser till svenska folkets bästa?

Svarar du ja på dessa frågor kan du rösta på vilket riksdagsparti som helst eftersom M, S, KD, V, MP, L, C och SD gladeligen kommer fortsätta sträva efter att krossa Europa och suga ut befolkningen i ytterligare fem år medan du betalar.

Om du däremot svarar nej, är valet enkelt eftersom det då inte går att rösta på något riksdagsparti om man har moral. Istället är det dags att tänka utanför boxen och läsa på om alternativen bland de EU-kritiska partierna som står redo att sätta ned foten.

#vibetalar

#hittaryggraden

#ifyoutoleratethisthenyourchildrenwillbenext

2 reaktioner till “Är det ett svårt val när alla är stöpta i samma form?

  1. Det kanske skulle vara bra att påminna om att det går bra att använda blanka valsedlar (som i Riksdagsvalet), om det inte skulle finnas för det parti en vill välja, eller om en inte vågar ta den som finns på valsedelsbordet (som alla kan se):

    Valmyndigheten (val.se): ”Skriv bara partiets namn om du vill rösta på parti. Skriv både partiets och kandidatens namn om du vill personrösta.”

    Om en är rädd för vad ens familj, vänner, bekanta och kanske arbetskollegor ska säga om en röstar ”… ‘fel’, där man gärna stämplar dessa outsiders som ‘högerextrema’ [‘rasister’?]” och röstar som ‘fåraflocken’ gör…

    (2016-01-27 Expressen Debatt, forskare vid Göteborgs universitet: ”Om kvinnor vågat åsiktsrösta som männen hade SD varit störst”: – ”Hade kvinnorna vågat åsiktsrösta i lika hög grad som männen, utan att ta hänsyn till vad andra tycker, hade SD enligt gängse väljarmodeller med råge varit sverige största parti.”)

    … då går det som det går för samhällsutvecklingen där ens och andras ”efterkommande” ska leva. De som överlever. Det gjorde inte Tommie Lindh. Men Luna lever (”10-åriga Luna överfölls [hon, då 9 år, våldtogs!] i Skellefteå – lever med bestående hjärnskador”, 2022-12-18 Omni.se) i ett land som kommer att styras av andra än hennes landsmän?

    Jag håller med Piper om att ”… valet enkelt eftersom det då inte går att rösta på något riksdagsparti om man har moral”. Men frågan är om den (moralen/ansvaret) viker sig för ens rädsla/obehag för vad omgivningen ska säga. (Vem vill för första gången i detta sammanhang ljuga för ens närstående?)

    Gilla

Lämna en kommentar