Skådespelet är i full gång

I morgon är det två år sedan Ryssland startade sin militära operation i Ukraina, en konflikt som nu alltså går in på sitt tredje år med hundratusentals onödiga dödsoffer och mängder av skadade som följd för att inte tala om all infrastruktur som förstörts. Massmedia har sedan dag ett av konflikten tagit ett stryptag om rapporteringen, struntat i att belysa bakgrunden och endast gett oss en onyanserad bild av konflikten genom att enbart visa oss en sida av myntet som dessutom skett helt ofiltrerat.

Lagom till ”jubileet” försöker makthavarna i väst framstå som beslutsamma, hårdnackade och starka i sin övertygelse om att Ukraina kan vinna kriget trots att de flesta är överens om att Ryssland redan vunnit kriget (även i de politiska leden).

Exempelvis tillkännager USA i samband med tvåårsdagen nya sanktioner mot Ryssland (fast tidigare sanktioner från såväl USA som EU inte gett önskvärd effekt) och deras senila president Joe Biden kallade häromdagen Rysslands president Vladimir Putin galen och gav honom epitetet ”son of a bitch”. Väldigt statsmannamässigt.

Frankrikes president Macron har tillkännagett att han kommer sammankalla flera europeiska ledare i början av nästa vecka för att diskutera Ukraina i syfte att påvisa för Moskva att Europa fortsatt står enade mot Ryssland.

Och så tillkommer alla finansiella stödpaket som västvärlden låter regna över Ukraina som om vi hade oändligt med tillgångar. Men det är inte bara enskilda länder och EU-organet som ställer upp med regelbundna ekonomiska bidrag, även IMF drar sitt strå till stacken.

För även om alla vet att landet aldrig kommer kunna betala tillbaka de många lån som västvärlden öser över den korrupta regimen, lät Internationella Valutafonden (IMF) i går meddela att man kommer betala drygt 9 miljarder kronor till Ukraina i den tredje fasen av biståndspaket som godkändes förra året och mer finns att hämta från de generösa bidragsgivarna, det vill säga vi skatteslavar.

Helgen lär bjuda på en hel del svulstiga rubriker och gråtreportage i samma vinklade anda som vi sett sedan dag ett när massmedia ska uppmärksamma tvåårsdagen av kriget på sitt ”nyanserade” sätt. Våra politiska företrädare kommer också få mediatid för att slå sig för bröstet över hur duktiga vi är på att stå upp mot Ryssland (utan ett ord om misslyckandet eller vad det kostar oss). Liberalerna är redan igång och i dag kan man läsa deras budskap att ”Europas solidariska hjälp till Ukraina är viktigare än någonsin” i lokaltidningen.

Men vad har våra beslutsfattare egentligen att vara stolta över? Att de har hundratusentals döda ukrainare på sina samveten, att de sålt ut Ukrainas tillgångar till amerikanska fondförvaltare eller att de kört Europas industri samt ekonomi i botten genom sina oförnuftiga politiska beslut som vasaller åt Washington?

Vad krävs för att alla de medborgare som är fast i sina filterbubblor ska vakna upp och se hur våra beslutsfattare tillsammans med media blåst oss?

Låt mig påminna om att bara två månader efter krigsutbrottet låg ett framförhandlat fredsavtal på bordet som Ukrainas president Zelensky skulle skriva under om inte Storbritanniens förra premiärminister Boris Johnson dykt upp i Kiev som gubben i lådan och stoppade freden mellan länderna på uppdrag av den politiska eliten i väst som ville gynna krigsindustrin och sig själva ekonomiskt. 

Ändå har våra beslutsfattare i väst nu mage att stå och orera om hur fruktansvärt det är att kriget går in på sitt tredje år och att det är Rysslands fel att kriget inte slutar, när det snarare är dessa korrupta individer som sett till att fred inte är möjlig, dels genom att förhindra ett fredsavtal och dels genom att fortsätta skicka vapen samt ekonomiskt stöd för att hålla igång kriget.

Vilket skådespel!

#followthemoney