Vad gör de egentligen på bankerna?

Läsvärd ledare som även om den är lite komisk sätter fingret på dagens problem med det växande kontantlösa samhället, digitaliseringen av alla tjänster samt att bankerna är otillgängliga samtidigt som de profiterar rejält på oss.

---

”För en tid sedan behövde jag komma i kontakt med min bank. Det var ett ärende som inte kunde redas ut på vare sig internet– eller telefonbank. Det krävdes en riktig bank. Ni vet en sådan där med skylt och tjänstemän i välstruken skjorta

Eftersom jag är en genomklok och lagom tjock man i sina bästa år, tänkte jag att det inte skulle vara så svårt. Så fel man kan ha.

Jag försökte ringa min lokala bank. Det gick inte.

Numret som angavs på bankens hemsida ledde till samma telefonbank som inte kunde hjälpa mig och den vänliga förinspelade rösten erbjöd inget alternativ som kopplade mig till den lokala fysiska banken.

Eftersom tidningsredaktionen bara ligger några minuters promenad från den fysiska banken tänkte jag att det var smidigast att bara bege sig dit.

Att vara förunnad att bo och verka i en stad med bankkontor är en lyx som är allt färre förunnade numera. Vid årsskiftet 2008-2009 hade storbankerna Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank fanns det nära 2 000 kontor tillsammans. 2020 fanns bara knappt 800 av dessa bankkontor kvar (TT den 19 september 2020). Så, vilken tur!

Eller? När jag kom fram till banken var en annan kund på väg in, så jag gick in samtidigt för att boka tid för mitt bankärende. Det skulle jag inte gjort.

En irriterad banktjänstemän frågade redan efter bara några steg vad jag gjorde där. Jag ska boka en tid för ett bankärende, svarade jag. Då får du gå ut igen, fick jag till svar. Därute, upplyste banktjänstemannen mig om, finns en porttelefon som man ska använda för att ringa till banken.

Jag skulle alltså gå ut från banken för att ringa till någon inne på banken för att kunna få en tid när jag kunde komma in – till banken som jag redan befann mig i.

Jag gick – och struntade i det där med porttelefonen.

Numera, tydligen, är det bara bankrånare som kommer in på banken oanmälda. Eller fel av mig, igen. Förlåt. För en sådan världslig sak som sedlar och mynt befattar sig de svenska bankkontoren inte med längre.

Vad gör de egentligen på en bank?

Det är en enkel fråga som inte längre har något självklart svar.

Vill du betala en räkning? Gå in på internetbanken. Vill du låna pengar till en bostad? Ring telefonbanken. Vill du sätta in eller ta ut pengar? Gå till en bankomat – om inte den också är nedlagd. Växla pengar? Gå till Forex. Annars, skyll dig själv.

Bankerna är en så samhällsviktig verksamhet att den är totalt genomcurlad av oss skattebetalare och konsumenter.

De ger noll procent ränta på lönekontot – men tar ut fyra procent ränta på ett rörligt bolån. De har lagt ner mängder av kontor och hänvisar kunderna till att bli sina egna banktjänstemän utrustade med Bank-ID. De som är funktionsnedsatta eller bara har oturen att vara gamla och internetovana är någon annans problem. När personer blir lurade på sina livsbesparingar av internetbedragare pekar bankerna på det personliga ansvaret.

Samtidigt, om bankerna skulle hotas av konkurs räknar de kallt med att pappa staten ska rida ut till deras hjälp, som under bankkrisen på 90-talet eller finanskrisen på 00-talet.

Men vinsterna är deras, givetvis. Ekonomijournalisten Andreas Cervenka berättade härommånaden att bankernas lönsamhet, mätt som avkastning på ägarnas kapital, är nu den högsta för SEB och Handelsbanken på mycket länge. Man får gå tillbaka till rekordåren före finanskrisen 2008 för att hitta motsvarande siffror. Räknat i kronor är vinsterna betydligt högre nu, 2007 gjorde SEB ett rörelseresultat på 17 miljarder, ifjol var vinsten 35 miljarder (Aftonbladet den 26 april).

Så vad gör de egentligen på banken? Skrattar åt kunderna? En bank måste ju alla ha.”

https://www.ystadsallehanda.se/ledare/vad-gor-de-dar-inne-pa-banken-egentligen/