Jag är definitivt inte något större fan varken av Dagens Nyheters journalistik eller av chefredaktören Peter Wolodarski, men ibland får han till det. Som i dag när han i sin ledare kritiserar dels hur den svenska regeringen kryper för Turkiets president Erdoğan samt hur utrikesminister Tobias Billström i synnerhet hanterar att media ifrågasätter Sveriges framgångssaga i Natoprocessen. (Texten i sin helhet finns nedan eftersom de låser artiklarna under morgonen.)
Så uppfriskande att läsa och tänk om det hade sett annorlunda ut med en helt oberoende media i Sverige som bestått av modiga journalister med råg i ryggen som grävde, ifrågasatte, granskade, kritiserade samt ställde de ansvariga mot väggen samtidigt som de presenterade en opartisk bild av omvärlden istället för som nu undanhålla information från allmänheten och presentera en friserad bild som passar narrativet. Det är dock ett önsketänkande eftersom majoriteten av mediehusen stryker den politiska eliten medhårs av rädsla för att bli av med sitt ekonomiska stöd. Bedrövligt och definitivt ett hot mot demokratin när allmänheten hålls långt borta från verkligheten samt dess konsekvenser och beslutsfattarna skyddas.
———————————–
”En av de många saker som skiljer demokratier från auktoritära stater är hur makt och information delas. Även om en svensk statsminister är mäktig och vet en hel del om vad som pågår i statsapparaten, är det många frågor som regeringschefen varken rår över eller har insyn i.
När Turkiet i veckan krävde att Sverige skulle stoppa en kommande kurdisk demonstration, svarade Ulf Kristersson korrekt att det inte är en fråga som han kan påverka. Det är dessutom långt ifrån säkert att statsministern får fullständig information om den planerade demonstrationen. Prövningen av tillstånd sker i en annan del av staten – hos polis och domstolar.
Turkiets president Erdogan förstår säkert detta. Mer tveksamt är om han accepterar det. När han det senaste året behandlat Sverige som en lekboll har han gjort det utifrån en helt annan syn på maktens räckvidd och gränser.
Han har inför öppen ridå förnedrat Sverige och föst oss i den riktning som han önskar, även om Kristersson i detta konkreta ärende lyckligtvis stod stilla.
Natoprocessen har periodvis framkallat en betydande stress i regeringen, vilket är begripligt eftersom det ytterst är vår säkerhet som står på spel. Men här finns också en osäkerhet om hur man ska agera i förhållande till en auktoritär stat.
Resultatet? En konstlad inställsamhet mot Turkiet. Regeringen har vänt ut och in på sig själv på bortaplan och i stället pyst ut sin frustration på hemmaplan. Offentliga tillrättavisningar och uppläxningar har varit återkommande, också mot journalister som försöker lysa upp den svenska Natoresan.
Man kan diskutera om kryperi ens är en framgångsrik strategi i förhållande till Turkiet – jag tror inte det. Den auktoritära ledaren är van vid att vädra svaghet. Ett råskinn som Erdogan respekterar inte den som försöker vara till lags, han både föraktar och utnyttjar undfallenhet.
Det här är inte bara taktiska förhandlingsfrågor. De får som vi sett också långtgående konsekvenser för Sveriges utrikespolitiska linje.
Och här hemma ser vi hur taktiken framkallar manövrar från regeringen som vi inte riktigt är vana vid, som när utrikesminister Tobias Billström i förra veckan antydde att en nyhetsartikel i DN kunde vara del av en ”påverkansoperation” – från rysk sida, får man förmoda.
Flera saker var anmärkningsvärda med denna historia, men själva nyheten var den minst konstiga i sammanhanget.
Det var DN:s säkerhetspolitiska reporter Ewa Stenberg, tidigare mångårig politisk kommentator, som efter sedvanligt journalistiskt arbete och med öppet redovisade källor kunde berätta att det växt fram en beredskap om att Sverige kanske inte blir Natomedlem efter toppmötet i Vilnius i juli. I så fall skulle sammankomsten i Washington våren 2024 bli det nya målet.
Uppenbarligen ansåg utrikesminister Tobias Billström att detta var felaktigt. Men varken han eller hans stab kontaktade DN. Han begärde ingen rättelse eller bad om att få bli intervjuad. I stället gick han ut i Aftonbladet för att med hänvisning till publiceringen i DN tala om att svenska folket måste vara vaksamma på ”desinformationskampanjer”.
Ewa Stenberg genomförde på 1990-talet en granskning av det svenska kronförsvaret, något som hon fick journalistpriset Guldspaden för.
Då, precis som nu, var det oerhört känsligt för makthavarna att yttra något i offentligheten som uppfattades ”störa” det nationella projektet – den gången att försvara det fasta värdet på kronan.
Men i fallet Tobias Billström finns också en bristande förståelse för hur normalt journalistiskt arbete bedrivs i Sverige. I Turkiet, där journalister kan hamna i fängelse om de utmanar den politiska makten, är det förenat med betydande personliga risker att kontakta källor i och omkring regeringen i känsliga frågor.
I Sverige är denna arbetsmetod en del av den journalistiska vardagen, vilket också är ett skäl till att Unesco nyligen utsåg vår tryckfrihetsförordning till ett världsminne. Den innebär bland annat att en utrikesminister inte vet vilka DN talat med inför en publicering. Enligt grundlagen har han heller ingen rätt att försöka ta reda på vilka som haft kontakt med tidningen – den typen av efterforskning är ett tryckfrihetsbrott.
Och det är sannolikt, apropå maktens konstitutionellt begränsade räckvidd i Sverige, att Billström inte känner till alla de aktiviteter och scenarioplaneringar som kan tänkas pågå i regeringens olika departement och angränsande myndigheter.
Det är mycket möjligt att Sverige snart blir medlem i Nato – USA:s utrikesminister Antony Blinken sade det i ett tal i Helsingfors i fredags.
Men den här frågan handlar inte om det. Man kan vara fullvärdig medlem i Nato utan att kompromettera sin egen demokrati.
Det var för övrigt själva poängen när Nato en gång startades: att skydda Europas demokratier mot Sovjetunionen och genom kollektiv styrka undanröja risken för krig.
Det är högaktuella mål värda att försvara, 74 år efter Natos grundande.”
Jenny Piper 
Kanske Natomötet i Vilnius får en oväntat besökare som kallar sig Kinzshal? Skulle vara ett välkommet tillfälle att göra sig av med ett helt gäng krigsförbrytare i ett svep?
GillaGilla
i NATO är det inte säkert att olika ”påhitt” runt om i Världen är drivna av NATO. I Libyen var det ”all in” praktiskt taget, i Irak var det endast USA på ”the vital few” som agerade. Modus operandi är oftast WMD därnäst kommer demokrati, den västerländska, med öppna val där vissa stater har ett valsystem som vid en bara liten granskning håller måttet….. och inte ens i områden där röstdeltagandet reagerar man…… ett sådant förfarande direkt rendera ”Gör om gör rätt” för om mer än 100% av de valberättigade har röstat är det illa…. och än mer illa om man låter det gälla…
GillaGilla
Kanske stämmer för ”normal journalistik” lyser med sin frånvaro i Sverige, och på DN tycks den helt saknas. DN sysslar med påverkansoperation fullt ut, för USAs räkning, och mycket tydligt så.
GillaGilla