Majoriteten av kvinnor som täcker sig kommer aldrig att få jobb och bli självförsörjande – ändå fortsätter Sverige att ta in dessa på löpande band

Tidigare i år kom det ut en svensk rapport som pekade ut invandrarkvinnor som den grupp som står längst bort från arbetsmarknaden och politikerna försökte i vanlig ordning bräcka varandra i kampen om att kläcka ur sig det bästa förslaget om ”rätt insatser” för att även dessa individer ska komma ut i arbete. Men ingen nämnde kärnproblemet som är både kulturellt och religiöst betingat – nämligen att en stor del av dessa kvinnor hindras att ta ett vanligt jobb på grund av sin klädsel samt att deras makar inte vill att de lämnar hemmet och arbetar.

I Danmark har man samma problem, men i mindre omfattning än Sverige eftersom siffrorna rör sig åt rätt håll. Ungefär hälften av de icke västliga kvinnorna i landet är arbetslösa enligt siffror från Danmarks Statistik och nya siffror från Danmarks Videncenter for Integration visar att bara en av fem icke västliga kvinnor mellan 16-66 år som kom till Danmark 2015 har arbete i dag.

I dagens BT gör den danska tidningen ett intressant reportage om en somalisk 43-årig kvinna som är ensamstående mor till sex barn och klär sig i chador – ett stort tygstycke som täcker det mesta av kroppen. Hon har bott på olika ställen i Danmark, men nu bor hon i Tingbjerg i Köpenhamn med fyra av sina sex barn. Att hon är ensam med barnen hindrar henne att söka vissa jobb. Hennes största önskan är ett jobb, vilket som helst, men hon har inte haft ett riktigt jobb på över tio år och det är svårt när man inte har någon utbildning. Hon har omväxlande varit på mammaledighet, gått på bidrag och haft praktik sedan hon hade sitt senaste jobb som privat dagisarbetare för över tio år sedan.

-”Jag har lärt mig massor genom praktiken som bestått av allt från äldreboende till storkök. Jag har blivit kastad runt i praktik och lönetillskott, men det har aldrig lett till ett arbete. Jag blir bara placerad på ett ställe i tre månader i taget och sedan ska jag vidare. Jag används som gratis arbetskraft. Handläggarna pratar inte med arbetsgivarna, de bara skickar ut mig på liknande praktik istället för att höra på mina önskemål om utbildning. Man blir ofta dömd på förhand där både kultur, språk och fördomar spelar in. Det är mer normalt att kvinnor i mitt hemland tar hand om hemmet och passar barn medan männnen arbetar.”

Klädseln är också ett problem och hon har flera gånger fått höra att ”om du går med de där kläderna kan du inte få ett jobb här”. BT frågar då varför hennes klädsel är så viktig när hon vet att hon inte kan få så många jobb på grund av klädvalet.
-”Det handlar om religion som betyder mycket för mig. Klädseln är en viktig del av islam och det måste en arbetsgivare respektera. Jag är en människa som alla andra även om jag går klädd som jag gör och vi ska respektera varandras religion.”

Många av kvinnorna i denna grupp saknar dessutom kunskaper i det danska språket, vilket försvårar chanserna att få ett arbete. Kvinnan som BT intervjuar har dock en plan för att läsa vidare till pedagogassistent och hoppas att det ska leda till arbete eftersom hon vill klara sig själv.

Den här kvinnan i artikeln är målmedveten och vill verkligen ha ett jobb för att kunna försörja sig själv, vilket är en grundförutsättning för att lyckas. Dessvärre tippar jag att hon inte kommer att kunna få så många andra arbeten än som förskollärare på en muslimsk förskola, eftersom hon envisas med att klä sig i chador.

Problemet med den här stora gruppen i Sverige är att majoriteten av kvinnorna inte vill eller får arbeta och de vill heller inte lära sig språket eller anpassa sig genom att klä sig i vanliga kläder för att få ett arbete. Deras döttrar som går i skolan och studerar klär sig på samma sätt, varför det inte är svårt att förutspå vad det kommer leda till när de tagit studenten.

Förstår våra politiker vidden av det här växande problemet och den kostnad som årligen kommer belasta skattebetalarna som måste försörja hundratusentals människor som aldrig kommer att komma i arbete? Jag tror faktiskt inte det eftersom ingen pratar om vad problemet beror på, eller så skyr de problemet som pesten av rädsla för att stöta sig med dessa grupper och bli uthängda som rasister eller islamofober, vilket är svenska politikers största skräck.

Istället fortsätter denna fars där människor skickas runt i systemet på praktik och ”hittepåjobb” eller bara sitter hemma kravlöst medan pengarna kommer på kontot varje månad – allt på skattebetalarnas bekostnad, medan våra styrande inbillar sig att denna oansvariga politik till slut kommer att leda till att alla kommer i jobb. Jo tjena!

Man är dessutom så övertygad om sin förträfflighet att man ämnar fortsätta med sin generösa migrationspolitik och ta in tiotusentals nya individer varje år som ska in i systemet och vandra, trots att allt pekar på att det inte går längre samt att det redan nu är för få som jobbar för att det ska gå runt. Man finner inga ord för denna galenskap!

#onlyinsweden

#vigillarintefegapolitiker

#dubetalar

https://www.bt.dk/politik/samawado-har-vaeret-arbejdsloes-i-over-10-aar-jeg-bliver-doemt-paa-forhaand

18 reaktioner till “Majoriteten av kvinnor som täcker sig kommer aldrig att få jobb och bli självförsörjande – ändå fortsätter Sverige att ta in dessa på löpande band

  1. Det är så det känns, slutar de aldrig ta in människor som inte kan försörja sig, som inte kommer bidra? OCH som påverkar mitt liv. Tandläkarna har aldrig sett så många skador på tänderna hos svenskar som nu, stress som smyger sig in i natten och får oss att bita och gnissla med tänderna.
    Förmågan att glädjas påverkas också. När vi tänker framåt på sådant som skulle ha kunnat bli roligt så förmörkas och solkas den glädjen av allt de som är här utlänningarna nu står för.
    Svenska kyrkan är lika stora svikare som regeringen. I stället för att hjälpa våra gamla som dog pga bristande engagemang från staten så får svenska kyrkan inte heller nog av att lyfta fram afghaner, afrikaner och alla de andra. De gullar och de ömkar dem, ber för dem, gömmer dem, ger dem pengar, mat och bostäder. Inte ett ord om våra mer än 5000 framförallt äldre som har dött.
    Österrike som är ett något mindre land har inte ens 1000 döda.
    När ska de sluta föra in dessa utlänningar?
    Kanske aldrig.

    Gillad av 1 person

  2. I det nya folkhemmet av idag är det inte längre staten som ansvarar för oss. Vi får inte ens det vi utlovades för skattekronorna. Vi får försöka klara oss själva, med pension, med läkarkontakter, vi måste se och tänka oss för var och när vi går ute. Vi måste se till att barnen inte har för fina kläder av risk att rånas. Vi måste ge dem ordentliga instruktioner hur de ska bete sig. Vi måste leta efter sjukvård, stå i kö för operationer samtidigt som väntrummen i sjukvården och hos tandläkarna är fulla med mörkhyade som inte ens behöver betala som vi gör.

    Så där går det att räkna upp allt som är förändrat. Vi har nu ett stort eget ansvar för våra liv. De utlänningar som importeras däremot, de har inte ansvar för sina liv, att de inte föder fler barn än de kan försörja, att de uppför sig anständigt enligt Sveriges lagar, att de lär sig svenska osv osv. Det säger regeringen, staten, myndigheterna, polisen, rikspolischefer och alla de andra.

    Det är tom så att polisen ropar på hjälp från ”allmänheten”. Vad är det polisen vill att vi ska göra?
    Ju värre situationen har blivit här hemma i Sverige där staten inte tar sitt ansvar för landet, desto mer öser media över oss vilket ansvar vi medborgare har för situationen runtom i världen i olika länder. Som om vi kunde göra något åt allt detta? SIDA öser ut 80 miljarder varje år när pengarna behövs här i Sverige.

    Som Östling sade, varför får vi inte det vi lovades för våra skattepengar? Lugn och ordning på gator och torg, en lön och pension som räcker, sjukvård och skola som fungerar, en polis och ett rättssystem om tar hand om brott och våldsamheter. Varför finns det inte lägenheter till våra ungdomar som vill flytta hemifrån?

    Gillad av 2 personer

    1. Polischefen i Göteborg hävdade att vägspärrarna, som någon privat satt upp, skulle vara något slags maktdemonstration.Jag tror faktiskt att vägspärrarna är ett tecken på otrygghet och rädsla.En frånvarande polis och ett frånvarande och svagt samhälle.Ett tecken som jag tycker visar på att vägspärrarna är en följd av otrygghet är att så fort polisen åkte dit så försvann vägspärrarna.Polisen skapar trygghet för alla inkl de grovt kriminella.Jag har själv lagt vägspärr efter tydligt kriminella tagit sig in på min fastighet och snokat på en tom dieseltank bland annat.Jag gör inte vägspärr för att visa makt utan för att skydda mig.

      Gilla

  3. Om de så skulle få arbete och bli självförsörjande spelar ingen roll, de skulle inte bli insläppta i Sverige oavsett vilket.
    Dessa damer lär dessutom föda fram en massa ungar och det vet våra politiker om, det handlar om ett folkutbyte som sagt så många gånger.

    Man ska kväsa de vidriga svenska nationalisterna och förnedra oss, men saker och ting kan ta en annan vändning och det betydligt mycket värre än man trodde. Denna vändning eller det som ev. kommer beror då rakt inte på den hatade svenska nationalisten, det handlar isåfall om en draksådd våra hundar till politiker och deras väljarsvans nu vårdar så ömt.
    Ibland tänker man ta mig f-n att många svenskar faktiskt förtjänar det.
    Sverige är inte ett land man vill låta sin avkomma växa upp i, ett land där ens avkomma anses skyldigt att integreras med sådant som inte ska vara här.

    Gillad av 2 personer

    1. De som driver den här utvecklingen i Sverige är förstås S och regeringen men många, många fler. I alla myndigheter, organisationer och liknande finns det ledande personer som har precis samma uppfattning som regeringen. Det är de som möjliggör att allt detta fortsätter.
      Till det kommer andra delar av samhället, inte minst svenska kyrkan och hela det biståndsindustriella komplexet. De är oerhört drivande i utvecklingen och vill absolut inte tappa kontrollen över det som sker. Det som sker är avsett, det är en verksamhet som är oerhört lönsam. Det är hundratals miljarder som så många (t ex SIDA och alla otaliga organisationer knutna till kyrkan och frikyrkor och privat organisationer och stiftelser) via den här handeln med utlänningar får tillgång och kontroll över.
      För människohandel är vad det handlar om. Det köps och säljs. Minns hur vi plötsligt hade marockanska gatubarn här för några år sedan, de såldes sedan tillbaka till Marocko.

      Gillad av 1 person

      1. Så är det och för de stackare som inte delar maktens önskan om ett samhälle i kaos väntar krystade uppsägningar.

        Gilla

  4. Kvinnan i din artikel är hopplöst indoktrinerad. Eftersom hon sätter sin vidskepelse högre än det lands lagar och seder i vilket hon befinner sig, och till vilket hon självmant flyttat till, är enda lösningen för henne att hon flyttar tillbaka hem till sitt riktiga hemland igen. Varför ska danskar försörja hennes och hennes många barns uppehälle? Med vilken rätt ska vidskepliga påfund värderas högre än att hon anpassar sig till ett modernt samhälle? Helt absurt att tänka och leva som hon lär och sedan beklaga sg över att hon bara flyttas runt. Pratet om att respektera religioner är bara s-tsnack. Reilgion ska aldrig ha inflytande på ett samhälles styrelseskick.

    Gillad av 1 person

    1. Dessvärre har religionen ett oerhört stort inflytande över politiken och över människors vardag i de flesta länderna på klotet. Vi har varit något förskonade en tid men är nu fast med islam och för all del en svensk kyrka som går armkrok med islam.

      Gilla

    1. Eftersom Afghanistan inte vill ta tillbaka sina ”ensamkommande gangsterbarn” borde detta enorma bidrag dras in omedelbart. Varför ska vi försörja dem både där och här? De som är här vill dessutom leva som de gjorde i sitt hemland så bäst för alla ÅK HEM!

      Gilla

  5. -”Det handlar om religion som betyder mycket för mig. Klädseln är en viktig del av islam och det måste en arbetsgivare respektera. Jag är en människa som alla andra även om jag går klädd som jag gör och vi ska respektera varandras religion.

    Utifrån ett företagsperspektiv, så betraktas normalt religion som en fritidsaktivitet. Ytterst få arbetsgivare vill betala arbetstagare att ägna sig åt saker som inte tillför verksamheten något. Det säger sig självt. Många företag (men tyvärr inte alla) vill också fokusera på sin verksamhet och inte använda sig av symbolhandlingar.

    Den som inte förstår detta, kan tänka sig in i följande situation:

    Du har behov att åtgärda något hemma, som kräver professionella hantverkare. Du tar anlitar ett företag och de drar i gång med arbetet. Om det då visar sig att någon eller några av ‘hantverkarna’ stundtals/ofta ägnar sig åt annat än avtalat, t.ex. mobilsurfning, böner osv., skulle du då acceptera detta? Lägg till timdebitering till det hela och notera hur fort dina pengar försvinner till ingen nytta … Även att det går ut över kvalitén på det utförda arbetet …

    Gillad av 1 person

    1. (Jag ser saken från ett svenskt perspektiv, som jag antar gäller helt eller delvis även i Danmark och övriga västvärlden, gällande personer från eller med ursprung i Mellanöstern och Afrika.)

      Jag håller med ”SasjaL”, men jag skulle uttrycka det på ett mer allmänt sätt: arbetsgivare är nog något tveksamma till, beroende på anställningstyp, att anställa en person som väljer att visa sin personlighet eller sina grupptillhörigheter alltför tydligt och iögonfallande, till exempel med smycken och tatueringar i ansiktet, hår i grälla färger, expressiva eller alltför kroppsnära och avslöjande kläder (vilket kan vara trevligt eller distraherande beroende på kontexten).

      I allmänhet gäller för dem som väljer att utmärka sig i offentligheten, oavsett anledning, får räkna med att det väcker omgivningens reaktioner, till exempel en arbetsgivares tveksamhet att anställa, som leder till fortsatt arbetslöshet, vilket visar på en självisk respektlöshet gentemot skattebetalare som försörjer dem.

      När det gäller muslimer — en ny sorts religionsutövare jämfört med kristna och judar –, i synnerhet slöjbärande och och tygsjoksklädda kvinnor, har det uppstått en ny situation som ger arbetsgivare anledning att ha vissa funderingar om den arbetssökande och ställa personliga frågor. Men det gör inte en arbetsgivare av (svensk) tradition med respekt för privatlivet.

      Exempel på nya frågor som har dykt upp i och med den av politiker skapade stora invandringen är:

      –Kommer personen vilja och kanske till och med kräva att få be på arbetstid, vägra hälsa på arbetskollegor och eventuella kunder med en handskakning; ta illa upp eller till och med hävda islamafobi och rasism eller bara skapa dålig stämning på arbetsplatsen när samhällsfrågor diskuteras, till exempel: heltäckande baddräkt, slöja på allmän plats, slöja på barn, oviljan att visa solidaritet med de kvinnor och barn som drabbas av den medtagna kvinnosynen, muslimskt kvinnoförtryck i övriga världen, böneutrop, den aktuella koranbränningen, Lars Vilks’ Muhammedkarikatyrer, homosexualitet, islamistiska terrordåd, IS (ISIS), judarnas ökande utsatthet, Mellanösternkonflikten?

      (Med  tanke på ärendet med det musliska apoteksbiträdet det i år, finns det en liten risk, beroende på hur respektlöst bemött en muslim känner sig, att en kund, kanske en storkund, arbetsgivaren eller någon arbetskollega polisanmäles.)

      Vidare, finns det ett par principiella frågor från ett demokratiskt perspektiv: hur förhåller sig (arbetssökande) muslimer till sharialag och Kairodeklarationen?

      Mona Sahlin (S) sade på 1990-talet att problemet med svenskars främlingsfientlighet beror på rädsla, vilket skulle botas med information. Frågorna ovan ger förmodligen inte svar som upplevs bota den förmodade rädslan eller gynna mångkulturen.

      Den muslimska kvinnan i det danska reportaget utgår naturligt från ett icke västerländsk perspektiv för klädkultur och religiösa symboler på allmän plats, vilket gör att hon har fel i det att hon anser att hennes klädsel är en ”viktigt del av islam”, när det är en fråga om den klädkod som finns i det land hon (ursprungligen) kommer ifrån. Om hon nu uppfattar sig själv som en människa bland ”alla andra”, får hon även acceptera tyckanden och kritik — liksom alla andra.

      Och det tycks som om hon vill kräva respekt. Med tanke på de lagliga möjligheter som kan tänkas/(har) utnyttjas (Förolämpning, Förtal, Hets mot folkgrupp) är det ett vanskligt förhållningssätt hon har, då tvingade respekt leder till ofrivillig tolereras — det underlättar inte umgänget med anpassningskrävande muslimer, eller bidrar till den berikning som politiker har ålagt Sverige att känna (berikning, oavsett vad det gäller, är ett tyckande och en känsla som uppstår spontant hos människan, bortom individens kontroll och är definitivt inte något som politiker har mandat att moralisera över.)

      Det dock viktigt att att påminna sig om att denna slöjabetäckta kvinna får sin självsäkerhet (jämförbar med amerikaners) från det sociokulturella normer som råder i Mellanöstern och Afrika. Framför allt är hennes ståndpunkt ett resultat av politikers och journalisters ovana att förhålla sig till religionsfrihet och yttrandefrihet för en ny religions utövare i det egna (väst)landet.

      Sverige, Danmark, västeuropa, politiker och andra makthavare, skulle redan på Muhammedkarikatyrernas tid 2006 (Lars Vilks) — Laila Freivalds (S, utrikesminister) medverkade till att SD-kurirens webbplats släcktes ned efter att tidningen anordnat en teckningstävling med Muhammedkarikatyrer, och hon bad muslimerna ”så mycket om ursäkt” i Sveriges Radio — talat om för muslimer att religionsfrihet är en gåva från demokratin som erbjudes när religionskritik, satir, hån och yttrandefrihet accepteras, en process som både kristna och judar har genomgått — för muslimernas egna skull, så att de, likt andra religioners utövare, vet vad som gäller i västvärlden och kan trivas.

      Men, det är nog för sent; det har blivit för många som ställer krav på Sverige. Det mod, utöver den osvenska självsäkerheten, som politiker och makthavare har genom välkomnande och respekt ingjutit hos västvärldens muslimer, försvinner förmodligen inte i första taget. Och det är med en stor oro jag ser på framtiden: Vem ska visa respekt? Vem ska anpassa sig? — Sverige eller behövande muslimer?

      Den för demokratin mer övergripande (kugg)frågan är hur mycket av moral och umgängesregler som ska bestämmas av politiker och journalister — för medborgarnas räkning.

      Jag tycker att mångkulturen har gått för långt; har gått för fort, med det ständiga kravet att jag ska känna mig berikad som dessutom enbart riktar sig till svenskar. Jag känner mig inte riktigt hemma längre. Och jag har aldrig varit med om att — på grund av detta — bli fördömd av min egen stat, det har jag bara läst om i historieböcker, varför jag kommer att proteströsta på Alternativ för Sverige (AfS), förutom att de vill begränsa migrationen.

      Gilla

  6. Ryssland appellerar nu till Slaviska brödraskapet som motvikt till muslimska bödraskapet skulle jag gissa.
    Utmärkt ide för dom
    Vi har förutom MB även anglosaxiska brödraskapet emot oss även om anglosaxerna är smarta nog att kalla sig Rhodes stipendiater Fabianer Pilgrims etc och ligger lågt utåt medan dom intrigerar bakom kulisserna.
    Och dessa anglosaxiska brödraskap har som tidigare påpekats framskapat MB medvetet under britternas inflytande.
    (Och även zionismen och nazismen har samma anglosaxiska ursprung)

    Det behövs kanske ett europeiskt broderskap.

    Vår toleranta kultur ter sig lite blodlös för kampändamål så hur gå tillväga?

    Det är en del sånt som dom elaborerat kring på motpol.nu även om dom är lite väl litterära för min smak.
    (Jag har inte kollat där på länge.)

    Parentetiskt vill jag påpeka att det händer nåt konstigt med mina kommentarer under skrivandet.
    Kanske är det jag själv men det blir ofta motsatt mening än den jag avser så att jag måste editera om meningarna.

    Om jag inte ser upp blir det absurt.

    Gilla

  7. Sverige styrs av makthavare som inte har Sveriges och svenskarnas bästa för ögonen.
    Väljarna har det yttersta ansvaret.

    Gilla

Lämna en kommentar