Har Sverige överhuvudtaget någon plan?

Nu återstår bara några timmar av det gamla året och det är med viss oro jag blickar framåt mot vad som komma skall. Det mest framträdande hotet är att ingen av partierna vill dra i handbromsen, det verkar inte ens existera någon handbroms att dra i!

Ingen av de åtta partierna pratar överhuvudtaget om att göra det som är nödvändigt för att stoppa landets fortsatta kräftgång mot avgrunden – stoppa invandringen helt under en tid, revidera de alltför generösa reglerna för anhöriginvandring och slopa det övergenerösa bidragssystemet som tär enormt på landet.

Man hade kunnat börja med små förändringar som att dra in flerbarnstillägg, barnbidrag och pension för nyanlända. Man hade kunnat ställa krav på att de som redan befinner sig i landet lär sig språket och skaffar sysselsättning inom x antal månader för att få behålla diverse bidrag eller försörjningsstöd. Men absolut ingen driver dessa frågor och ingenting tyder på att vi är på väg åt rätt håll! Just därför anser jag att loppet är kört för Sverige och det enda vi kan göra är att i viss mån begränsa skadorna som uppkommer på vägen medan vi inväntar vårt öde. Det säger sig självt att det inte kan fortsätta som nu och att det är stora förändringar som måste till!

Den 31 januari lämnar Storbritannien EU och det omtalade Brexit blir äntligen verklighet, vilket lär sända svallvågor i EU. Alla låtsas som att man har en plan och beredskap för att täcka upp förlusten av en så pass stor bidragsgivare, men i verkligheten kommer det slå hårt mot EU-monstret och kanske faller allt ihop som ett korthus innan året är till ända. Vi kan åtminstone hoppas!

Vinner dessutom Donald Trump det amerikanska presidentvalet i november och säkrar makten ännu en mandatperiod är Sverige illa ute och saknar helt bundsförvanter. Ingen kommer att vilja ha med det lilla kungariket i norr att göra och sedan länge används vi som skräckexempel för ett förlorat land. Det enda syfte vi kommer att fylla är som avskrädesplats för de medborgare som andra länder – främst Mellanöstern och Nordafrika – vill bli av med. Alltmedan det kuvade svenska folket förväntas fortsätta jobba hårt livet ut för att försörja alla bidragstagare och politikeradeln som tronar överst.

Tyskland används ofta i jämförelse eftersom de har liknande problem som Sverige efter decennier av massinvandring, men de är ett mycket större land och dessutom har de en industri med export att förlita sig på. Vad har vi förutom ett samhälle i förfall, en krossad välfärd, stora klassklyftor, hotad jämställdhet, enorm polarisering samt en väldigt hög kriminalitet samtidigt som våra styrande står och ler samt slår sig för bröstet över hur bra det går för landet? De borde få pris för att vara den mest verklighetsfrånvända regeringen i världen och stödpartierna är minst lika blinda och döva.

Den kontrollerade oppositionen gör vissa tappra försök att låtsas vilja ta ansvar, men i grund och botten verkar allt mest var ett spel för gallerierna eftersom de inte alls spelar på den nivå som man borde förvänta sig när ett land är så mycket dekis som Sverige. Kärnkraftsutspelet är ett mycket bra exempel, där oppositionen väntade tills det var för sent att stoppa nedstängningen av Ringhals och först då började man agera, för att i slutändan beklaga att det inte gick att ordna i tid. Jösses människor ni har haft åratal på er att göra något och ni vill att vi ska tro att ni verkligen bryr er?

Tyvärr slutar årets sista inlägg i moll, men det är lika bra att lägga korten på bordet för just nu är framtiden väldigt oviss utan någon riktig ledare som kan axla det tunga ansvaret att bogsera iland det sjunkande skeppet!
#vigillarintefegapolitiker
#vemköregentligen
#utmeddetgamlainmeddetnya