Facebook-funktionen minnen är rätt så trevligt och man blir påmind om både det ena och det andra. Idag för två år sedan publicerade Folkbladet min insändare om upproret mot public service-skatten som samtliga partier då hade ställt sig bakom. Det var den primära orsaken för mig att säga upp mitt medlemskap i Sverigedemokraterna, något jag inte ångrat.
Ironiskt nog beslutade Sverigedemokraterna idag under sina landsdagar att rädda kvar public service, när SD-ledningen gick emot ett förslag om att kraftigt banta anslagen till Sveriges Television och Sveriges Radio. Nu ska SD således verka för att verksamheterna behålls och inte bantas lika hårt som KD och M vill driva fram.
En av motionerna handlade om att skära ned på verksamheten i public service, genom att bland annat lägga ned eller sälja SVT2 och Sveriges Radios P3. Riksdagsledamoten Martin Kinnunen var en av motionärerna och menade att SD behöver ha den vassaste public service-politiken i riksdagen, men motionen röstade ned av partiledningens linje.
I valet 2018 röstade jag på SD bland annat för att de lovade att strama åt migrationspolitiken, slopa TV-skatten och minska anslagen kraftigt till public service, lämna EU, skärpa abortlagen samt fortsätta driva på för att varje familj själva ska få bestämma om sin föräldraledighet till exempel genom frivillig inkomstdelning mellan makar. Vad finns nu kvar och vad skiljer SD från de andra borgerliga partierna förutom att man inte bidragit till den bedrövelse som vi ser i samhället av idag?
Jag måste säga att min röst känns bortkastad och att jag lika gärna kunde röstat på Moderaterna som många gånger tidigare. Till nästa val kommer SD att ha lika svårt som M att locka tillbaka mig som väljare, men det är ingen förlust för partiet som tack vare att regeringen styrt landet käpprätt åt skogen har ett brett väljarunderlag av missnöjda väljare att plocka av.
Överlag är det en mycket tråkig utveckling som skett av det svenska politiska landskapet det senaste året och jag kvarstår vid att det i dagsläget inte finns något parti som jag känner mig trygg med och vill rösta på. Vad gäller public service-skatten så verkar den vara här för att stanna oavsett om man tittar på propagandaorganets sändningar eller inte!
Jenny Piper 
Intressant kommentar från Facebook i ämnet:
”Ja tyvärr blir ju SD mer och mer som ett modern Socialdemokraterna.
Allt det jag läste på SD:s hemsida på valnatten 2010 är snart borta. Allt det som gjorde mig till Sverigedemokrat är snart borta.
SD har tydligen i sitt storhetsvansinne helt glömt bort varför dom blev Sveriges största parti bara 9 år efter dom kom in i riksdagen.
Vilket är ett svenskt rekord.
Ett slätstruket SD är det sista vi behöver. Sossarna finns redan och så även moderaterna.
Ska 7-klövern bli ett 8-klöver?
*suck*”
GillaGilla
Frestelsen att sälja sig för att få sörpla maktens nektar är förstås mycket svår att motstå för de som hela dagarna vistas i maktens absoluta närhet, men aldrig får smaka. Det är nog ett karaktärsprov som uteslutande den riktigt övertygade klarar.
Med vetskapen att de (SD) fått rätt i så mycket borde de väl ändå kunna stå på sig tills motståndaren är nedlagd.
Beträffande SR/TV har väl partiledningen räknat ut att de i en snar framtid kan använda sig av statsmedia i den utsträckning som S sedan länge gjort.
GillaGillad av 1 person
Mycket troligt!
GillaGilla