Söndagskrönika – vad fan får man för rösten?

Idag är det exakt 14 dagar kvar till valet och jag känner mig tom som ett oskrivet papper. Vallöften duggar tätt, samtidigt som klavertramp från olika politiska partiföreträdare avslöjas av våra journalister som helt plötsligt verkar ha vaknat upp ur sin dvala och insett att det finns sju andra partier att syna i sömmarna.

Jag känner mig fortfarande inte helt övertygad om vilket parti jag ska rösta på i riksdagsvalet – det enda jag vet med säkerhet är att sjuklövern inte får min röst. Igår diskuterade jag med en bekant som skulle rösta på KD och såg det som en stödröst så att de inte skall åka ut, ungefär samma tänk som Weidmo-Uvell framförde när hon nyligen uppmanade före detta Moderatväljare att svälja ilskan och rösta på Moderaterna istället för Sverigedemokraterna.

Jag tänker inte följa dessa uppmaningar för enligt mitt tycke har sjuklövern inte gjort sig förtjänt av min röst och då kommer de heller inte att få den. Låt oss titta närmare på varför de sju kvarstående riksdagspartierna inte är ett alternativ för en medborgare som tänker längre än näsan räcker.

MODERATERNA satt vid makten två mandatperioder efter varandra med Reinfeldt vid rodret. Den första mandatperioden var allt frid och fröjd – troligen var kompanjonen Anders Borg en bidragande faktor till framgången – men sedan började hela situationen att urarta och efter Ruinfeldts bevingade ord ”öppna era hjärtan” så var graven grävd och dödsstöten ett faktum. Vid regeringsbildningen ingick partiet Decemberöverenskommelsen med övriga sex partier och fokus låg sedan på att utesluta SD från makten. Efter fyra år i opposition har partiet i princip inte uträttat någonting av värde. Under Anna Kinberg Batras styre var man på väg att ta sitt ansvar för landet genom att öppna för samtal med SD, men då drog partiledningen i nödbromsen och AKB fick gå för att lämna plats åt den timide och menlösa Kristersson. Opinionssiffrorna visar tydligt att det inte var ett smart drag och två veckor innan valet har man rasat rejält i väljarbarometern. Man har tillsammans med övriga kollegor i Alliansen struntat i att fälla regeringen när man haft chans att ta makten, istället har man jamsat med i fyra år och inte gjort mycket väsen av sig – ibland har man undrat om vi överhuvudtaget har en opposition i landet. Inför valet har man dock vaknat till, precis som de övriga hycklarpartierna och man lovar nu att strama åt både migrations- och integrationspolitiken såväl som att införa hårdare straff samt börja ställa krav. Detta är självklart fyra år för sent och det går heller inte att bortse från det faktum att Sverigedemokraterna i alla år lagt förslag efter förslag i just dessa frågor som man nu går till val på och ändå har man röstat emot. Hade man gjort det som krävs redan för flera år sedan, så hade vi haft ett helt annat samhälle idag! Att gå till val tillsammans med Alliansen ännu en gång var nog inte ett genomtänkt beslut och att Moderaternas partiledare Ulf Kristersson in i det sista å det bestämdaste hävdar att man inte kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna – trots att både väljare och lokalpolitiker vill just detta, pekar på att man brister i både ansvar och trovärdighet!

SOCIALDEMOKRATERNA var bra en gång i tiden, men efter Per-Albin Hanssons tid vid makten började det gå utför. Själv har jag aldrig röstat på Socialdemokraterna, förutom i kommunalvalet förra året. Många säger att Sverigedemokraterna har så mycket skit i bagaget att det tynger dem, men detsamma kan man säga om S som tillsammans med Centern vurmade för nazismen en gång i tiden och bland annat grundade det Rasbiologiska Institutet med allt vad det innebär. För er som vill fördjupa er i Socialdemokraternas mörka historia och ännu inte sett dokumentären ”Ett folk. Ett parti” så hittar ni filmen här https://dokumentar.samtiden.nu/. Palmes samröre med ledare för olika diktaturer, Muslimska Brödraskapets kopplingar till nuvarande regering(https://ledarsidorna.se/…/statsministern-och-det-muslimska…/) och det faktum att hela partiet i årtionden genomsyrats av sin förkärlek till Palestina och avsky mot Israel samt att man i alla år använt skattebetalarnas pengar som bidrag till terrororganisationen Hamas, är samtliga orsaker till att jag aldrig kommer att rösta på partiet i ett riksdagsval! Men förutom allt detta så har partiet aktivt arbetat för att demolera välfärden som det tagit våra förfäder åratal att bygga upp – många av dem vänder sig nog i sina gravar när de ser vad det blivit av Sverige! Ingen kan heller glömma ”Transportskandalen” där man satte hela rikets säkerhet på spel tack vare sin enfald. Där spelade dessutom Anders Ygeman en viktig roll och nu säger ryktena att just Ygeman är arvtagaren till partiledartröjan när Löfvén kliver av – god have mercy!

KRISTDEMOKRATERNA röstade jag på när Reinfeldt började prata om att vi måste öppna våra hjärtan och plånböcker ännu mer, men tyvärr har inte de heller bidragit till ett bättre Sverige. De har många bra saker i sitt partiprogram, det ska jag inte sticka under stol med, men när man konstant stänger dörren till SD trots att man har mycket gemensamt och inte ens kan föra samtal med partiet då är man inte trovärdiga för fem öre. Sara Skyttedal och Lars Adaktusson är två personer som verkar ha lite mer vett bakom pannbenet – förhoppningsvis har de framtiden för sig inom partiet.

CENTERPARTIET är motsatsen till allt som jag själv står för och jag har väldigt svårt för att ta något som Annie Lööf säger på allvar. Detta parti har missbrukat svenska folkets förtroende å det grövsta och det är ett under att de överhuvudtaget klarar sig över riksdagsspärren, men de drar till sig två typer av sympatisörer som ser till att de tyvärr ligger kvar och skvalpar i mitten – dels det lite finare klientelet i samhället som är så naiva att de tror att de gör en god gärning när de vurmar för öppna gränser samt radikala och bokstavstroende muslimer. Det är inte för inte som partiet i folkmun kallas för shariapartiet. Vi minns alla den kvinnliga partirepresentanten som ville döma enligt sharialag i en svensk domstol och islamistkopplingarna har varit många – nu senast en representant i Göteborg med klara kopplingar till den turkiska extremistorganisationen Grå Vargarna. Centerpartiets ledning har sedan år 2015 haft kännedom om extrema islamister i leden, men inte agerat (https://ledarsidorna.se/…/centerpartiets-ledning-har-haft-…/). Dessutom kommer jag aldrig förlåta det faktum att Centerpartiet utan att blinka beslutade sig för att ge 9000 afghanska män utan skyddsskäl amnesti! Partiet har länge velat ha öppna gränser och har ingen som helst förståelse för de negativa effekter som ett sådant resonemang får på samhället. Allt åt alla har tidigare varit Socialdemokraternas devis, men Centern kan med stolthet axla detta ok fast med betydelsen allt åt alla utom svenska medborgare! När resten av Europa går åt höger och kraftsamlar för att bygga upp EU:s yttre gräns och stoppa migrationsströmmarna, klankar Annie Lööf ner på länder som Ungern, Österrike och Italien genom att kalla dem för högerextrema. Hon fick mycket cred för att hon i Almedalen tystade nazister under sitt tal, men hon verkar ha stora problem med att hålla extremister utanför sitt eget parti! Centern har precis som övriga sex partier varit duktiga på att kritisera SD och kalla dem för rasister, fascister och nazister, men deras egen mörka historia med nazism och rasbiologiska idéer vill man inte kännas vid – att kasta sten i glashus har aldrig varit mer talande! Centerpartiet är precis som Miljöpartiet ett farligt extremistparti som man ska se upp med – det är definitivt inget parti man vill ha med i en regeringskonstellation och just nu behöver vi inte partier som tänker med hjärtat istället för med huvudet!

LIBERALERNA var bra när Lars Leijonborg styrde partiet, men med Jan Björklund i ledartröjan har jag inte mycket till övers för före detta Folkpartiet, numera Liberalerna. Björklund hade rätt när han ville införa språktest en gång i tiden, men tyvärr lade han sig platt för övriga Alliansen. Birgitta Ohlsson är en person som för mig symboliserar partiet och vad det står för och jag har väldigt svårt att känna igen mig i deras politik. Björklund har precis som Lööf roat sig med att smutskasta Jimmie Åkesson och hans parti genom åren och denna trångsynthet är skrämmande. När andra länder inser vad som behöver göras och regerar sina länder tillsammans eller med stöd av SD:s motsvarighet, har vi partier som är bakåtsträvare och inte tänker på svenska folkets väl och ve.

MILJÖPARTIET de gröna, som inte längre är så gröna utan mer antagit någon sorts blekgrå nyans. Fredrik Reinfeldt lade grunden till Sveriges förfall genom att ingå migrationsavtal med Miljöpartiet och Stefan Löfvéns största misstag var att alliera sig i en regering med partiet ifråga. Att ge ett litet extremistparti möjligheten att påverka ett helt lands framtid har satt sina spår och nu ser vi resultatet. Om dessa miljönissar hade fokuserat på miljön istället för att deformera landets välfärd så hade vi haft ett helt annat scenario idag. Skandalerna inom partiet har avlöst varandra – Fridolins kolbit, Mehmet Kaplans islamistkopplingar, afghanamnestin, Romsons förbjudna färg, Lövins bilar och flygresor, är ett axplock. Detta parti har förverkat sin rätt som riksdagsparti och ska förpassas ut ur maktens korridorer ögonaböj! De är välkomna tillbaka när de hittat sin gröna själ igen, för vi behöver så klart ett parti som tänker på miljön.

VÄNSTERPARTIET är ett parti som jag aldrig ens skulle överväga att lägga min röst på, men eftersom de är ett riksdagsparti så platsar dem på listan. Partiet präglas av socialism, hat mot kapitalism som skapat välstånd och sakta men säkert minskar fattigdom samt höjer levnadsstandard, marxistiska och kommunistiska manifest som resulterar i kaos, diktatur, matbrist, demokratibrist och inskränkningar av mänskliga rättigheter. Jag förstår faktiskt inte ens att de har nästan 10% stöd av svenska folket! På senare tid har det framkommit att flera kandidater från Vänsterpartiet har kopplingar till både det ena och det andra, bland annat terrororganisationer i Gaza. Dessutom har man problemen med de våldsamma falangerna i bland annat AFA och RF. Jag har dock inte hört Jonas Sjöstedt prata om att någon ska uteslutas – att ta avstånd är inte nog och min bild är att Vänsterpartiet står upp för det goda hatet!

Detta är blott mina egna åsikter som framförs och det åligger självklart var och en att läsa på om partierna för att bilda sig en egen uppfattning om vad det faktiskt är man röstar på. Men man ska komma ihåg att samtliga sju riksdagspartier under de senaste minst 12 åren inte har brytt sig om att ta tag i problemen. Istället för att prata om elefanten i rummet har man använt strutsmetoden och kört på utan att tänka på konsekvenserna som främst drabbar svenska folket! Det enda parti som har vågat belysa problematiken från dag ett och under de senaste 15 åren lagt otaliga förslag i rätt riktning, har svartmålats och fått utstå mobbing från både det politiska och mediala etablissemanget. Trots detta har man stått rakryggade och hållit sin linje samt rensat ut i leden.

Vi har fjorton dagar på oss att bestämma oss för vilket parti som bäst kan leda Sverige i rätt riktning – för det kommer krävas minst tio år innan vi börjar se de stora förändringarna. I mitt fall är det SD, MED eller AfS som återstår som alternativ. Det viktigaste för oss alla är att det känns rätt i hjärtat när vi går till valurnorna den 9 september och att vi rakryggade kan motivera varför vi lägger vår röst på just det partiet. På det viset kan vi se våra barn i ögonen utan att skämmas!