Söndagskrönika – barnböcker översvämmas av feministisk ideologi och genusperspektiv!

Jag har flertalet gånger skrivit om det faktum att människor till slut blir avtrubbade av det de läser och helt sonika inte längre bryr sig. Jag måste erkänna att jag själv känner så just idag – det har varit skottlossning i Helsingborg som resulterat i flera skadade, en man har hittats knivhuggen i Rinkeby, en ung kvinna knivhöggs i bröstet av en man, en kvinna föll från en balkong (igen!), sexuella ofredanden både här och där, fler migranter som plockades upp i Medelhavet av ett fartyg, ropen skall skalla i Almedalen mot NMR, Sverigedemokraterna är enligt Anders Lindberg och den samlade svenska mediakåren ett rasistiskt parti (för vilken gång i ordningen?) och jag orkar inte ta det till mig för jag har hört mig ur led på detta under det senaste året! Förfärligt att det blir så, särskilt för offren som drabbas, men så fungerar väl människans psyke – allt går att vänja sig vid utan att det längre blir uppseendeväckande.

Så idag skriver jag istället om något helt annat – nämligen barnböcker som numera världen över präglas av feministisk ideologi. Det är en artikel från australiensiska tidningen The Age och skribenten som har ägnat många år åt att läsa och recensera barn- och ungdomsböcker ser en mycket oroande trend just inom den här genren.

Psykologen Bruno Bettelheim visste vad en bra barnbok skulle innehålla: ”Det måste stimulera barnets fantasi, hjälpa barnet att utveckla sitt intellekt och klargöra sina känslor, anpassa sin oro och motivation.” I sin uppsats ”The Uses of Enchantment” rekommenderar Bettelheim därför sagor – ocensurerade och blodiga, helst av bröderna Grimm. Det är svårt att föreställa sig vad Bettelheim hade tyckt om dagens barnlitteratur, men man kan säkerligen gissa.

Geraldine McCaughrean, som precis har vunnit ”Clipp Carnegie Medal”, tog i sitt tacktal upp hur bokförläggarindustrin har en normgivande inställning när det kommer till skrivande för barn.
-”Om en bok ska säljas in till en skola så finns det en lista med saker som är oacceptabla – inga häxor, inga demoner, ingen alkohol, ingen död, ingen religion. Det minskar markant vad man kan skriva om – C.S. Lewis mästerverk om Narnia som handlar om Lejonet, Häxan och Garderoben kan vi räkna bort direkt och jag skulle inte heller satsa några pengar på att Tusen och en natt skulle bli publicerad eftersom den är full av andar och demoner.”

Artikelförfattaren som recenserar böcker tänkta för små barn ända upp till unga vuxna sammanfattar ett axplock av dagens böcker: ”en historia om en gay-tonåring som försöker återhämta sig efter sin fars självmord, en bilderbok om att älska miljön, en berättelse som beskrivs som ”feminism i en nära framtid” och handlar om en flicka som ägnar sig åt vetenskap, teknologi, matematik och maskiner samt en feminist som återberättar Beowulf (en av de äldsta bevarade hjältesagorna skriven på anglosaxisk vers).

Ovannämnda berättelser behöver inte vara något dåligt i sig, men det man vill ha från en bra barnbok är den oemotståndliga känslan av att vilja veta vad som händer härnäst, vilket saknas i många av dagens böcker för barn och unga som istället framstår som avskräckande samt deprimerande.

Fiction för unga vuxna är värst och artikelförfattaren beskriver hur han får böcker om hur det är att vara transa, gay, siamesisk tvilling, dyslektiker eller med tvångssyndrom. En bok handlar om Brexit – om ett post-EU England, där alla som föds utanför landet arresteras och deporteras – jättekul! Men det han saknar mest är böcker som gör att han tvångsmässigt vill läsa vidare. Det finns några få författare och illustratörer som levererar, men de är undantag.

Precis som Bettelheim uttryckte det: ”Barnböcker svarar på våra djupaste behov utan att vi ens inser det. När vi omkullkastar dessa behov, berövar vi barnen en tillflyktsort, en glädje och ett sätt att förstå världen”.

Jag håller med artikelförfattaren fullständigt! Jag har alltid läst böcker för mina barn och när jag var hemmamamma i sju år var jag på biblioteket en gång i veckan och lånade böcker, nu för tiden blir det mer sporadiska besök, men jag kan tillstå att säga att barnboksutbudet är bedrövligt – präglat av ”feminism” och genusperspektiv samt så klart ”rätt värdegrund”.

Dagens barnböckerna handlar mest om ”hen”-personer, barn som har gay-föräldrar, pojkar som vill klä sig i klänning, ungdomar med ADHD eller annan bokstavskombination och flyktingbarn som är rädda att utvisas från Sverige. Jag har i tidigare inlägg beskrivit böcker som jag hittat på biblioteket som handlar om att Sverige vill utvisa människor från landet – illustrerat genom ekorrar som bor i en skog samt hur en ”dum” pojke på dagis som heter ”Donald Trumpen” beter sig illa mot alla, men sedan kommer till insikt i slutet. Inte alls indoktrinering?!

Man får leta länge om man vill hitta en ”klassisk” barnbok med spänning och färgglada bilder – tur att man har sparat sina egna barnböcker som är mycket uppskattade här hemma. Det finns dock en del undantag i nutid och böckerna om Harry Potter är ett bra exempel på en bokserie som både jag och barnen uppskattar. Jag försöker ofta hitta böcker i den genren eftersom det tilltalar barnen på ett helt annat sätt än böcker där pekpinnarna haglar.

Det som sägs om böcker i skolan stämmer också – barnen kommer hem med en bok som de ska läsa i läxa varje vecka och som läraren har valt ut, men de är verkligen jättetråkiga utan någon spänning överhuvudtaget – vilket man även märker på barnen när de läser, de gör det bara för att beta av läxan men bryr sig inte om vad de egentligen läser eftersom handlingen är rätt ointressant.

Jag har dock inga bra svar på hur man ska bryta detta feministiska järngrepp som håller oss fast här i väst och även drabbar barnen på sikt. Det bästa vi föräldrar kan göra är att läsa bra och spännande böcker för våra barn – det vill säga undvika skräplitteraturen i den mån det går samt inspirera dem att själva vilja läsa vidare. Jag minns själv när jag var liten och hade det jobbigt då drog jag mig alltid undan på mitt rum med en bok – det var min trygga hamn och det var Narnia-trilogin samt Kitty-böcker jag läste om så klart!

https://www.theage.com.au/…/children-s-books-are-drowning-i…